Paris 1924

Paris blev den första staden som fick förtroendet att arrangera OS en andra gång. Staden skulle nu ta revansch för de misslyckade spelen 1900. Inte minst Pierre de Coubertin var mån om att fiaskostämpeln från sekelskiftet skulle putsas bort från "världens huvudstad".

Att Paris fick arrangera spelen berodde till stor del på att Coubertin själv mer eller mindre manipulerade sina IOK-kollegor. Från början var 14 städer intresserade av att får spelen 1924. Men när man 1920 skulle besluta vilken stad som skulle få spelen bordlades frågan för att beslutas ett år senare.

Inför det mötet skrev Coubertin till IOK-ledamöterna att han tänkte avgå och att det väl vore passande att i det läget förlägga spelen 1924 till Paris och den store förnyaren av den olympiska rörelsens hemstad.

Coubertin erkände vid ett senare tillfälle att påverka IOK-ledamöterna på det här sättet hade vissa likheter med en statskupp.

Dynamisk period

1920-talet var en dynamisk period. USA plöjde ned enorma summor i uppbyggnaden av ett krigsskadat Europa. Bilen gjorde sitt intrång och radions intåg innebar att exponeringen av spelen och idrotten blev helt annorlunda jämfört med tidigare spel.

Den franska regeringen och staden Paris ställde upp med 30 miljoner francs och man moderniserade den 15 år gamla arenan "Stade de Colombes" som nu fick ordet "Olympique" med i namnet.

Av de 3 092 anmälda deltagarna från 44 länder kom 2 956 till Paris och av dessa var 136 damer trots motstånd från Coubertin.

Fortfarande fick Tyskland inte vara med. Kriget kastade sina skuggor över både idrott och politik. En förklaring till att Tyskland inte fick vara med var att beslutet om spelen i Paris togs bara ett år, 1919, efter krigsslutet.

SOK hade ju inför spelen i Paris intagit en stramare hållning till deltagandet i Paris. Man ansåg att en trupp på totalt 228 personer var lämplig. Kostnaderna för truppen beräknade man till 49:85 kronor per dag. Totalt uppskattades kostnaden för truppen till 336 000 kronor. Av dessa gick inte mindre än 70 000 kronor till ridsporten och då främst transportkostnader.

Bil till doktorn

SOK:s ledning skulle få 35 kronor per dag att röra sig med. Huruvida den övriga truppen fick något kan man inte utläsa av SOK:s protokoll men att de aktiva skulle få någon ekonomisk ersättning var naturligtvis otänkbart med tanke på amatörbestämmelserna.

Den gemensamma utrustningen som SOK stod för var inte av dagens klass. Deltagarna fick hattband med svensk flagga, bröstflaggor samt officiella märken med Paris 1924 i silver.

De stora avstånden i Paris gjorde att SOK ansåg efter många och långa diskussioner att ge läkaren tillstånd "...att använda automobil i tjänsten men för att icke kostnaderna skola springa i höjden skall kontroll ske var tredje dag."

SOK hade bättre kontroll på pengarna den här gången således vilket också märktes när spelen skulle summeras ekonomiskt. SOK fick nära 100 000 kronor över vilket man av regeringen fick tillåtelse att spara för att använda till nästkommande spel.

Paris-spelen var inget undantag från tidigare spel i och med att själva tävlingsperioden fortfarande var utsträckt. OS-tävlingar avgjordes i maj, juni och juli men officiellt mellan 5-27 juli. 17 idrotter plus konst fanns den här gången på programmet. Damerna fick tävla i fäktning för första gången och i tennis och simning.

Spelen i Paris sågs av 674 000 betalande åskådare och vi kan också notera att det för första gången fanns en olympisk by som var mycket uppskattad av ledare och aktiva. Men byn hade inte kommit för att stanna. Det var först 1932 i Los Angeles som den olympiska familjen inkvarterades än en gång i en speciell OS-by.

Halverad medaljskörd

Den hårdnande konkurrensen i världen innebar bland annat att den svenska medaljskörden halverades jämfört med spelen fyra år tidigare. Facit blev fyra guld, 13 silver och tolv brons.

I poängtabellen hamnade Sverige på femte plats bland de 44 nationerna.