Redan 1920 sökte Los Angeles spelen första gången. Men då blev det nej till spelen 1924 men Los Angeles kampanjgeneral William May Garland gjorde ändå ett mycket starkt intryck på IOK-ledamöterna. Så starkt att han blev invald i IOK 1922 och samtidigt erbjöds Los Angeles spelen 1932.
Men mycket hade förändrats på tio år. Det glada 20-talet var en svunnen tid. Börskraschen på Wall Street hade inte bara satt den amerikanska, utan också hela världens ekonomier i gungning. 13 miljoner människor var arbetslösa i USA - 25 procent av den arbetsföra befolkningen.
I Tyskland rusade inflationen iväg och nazisterna gjorde sig allt mer hörda. I England var tre miljoner människor arbetslösa, Frankrikes ekonomi var usel, Japans export gick på tomgång och i USA demonstrerade man på olika håll i landet mot slöseriet med ett Olympiskt spel.
Det var inte de allra bästa förutsättningarna för succéspel 1932. Trots detta blev de tionde Olympiska Spelen till slut en stor framgång. 1 247 580 personer betalade entré och spelen gav ett överskott på en miljon dollar.
SOK förberedde sig som vanligt noga. 1931 gjorde SOK:s sekreterare Tor Wibom en rundresa till de två OS-orterna Los Angeles och vinterspelens Lake Placid. Rapporten är som tidigare gånger detaljrik och inget lämnades åt slumpen. I kanten kan vi notera att det hotell som Wibom bokade för den svenska vintertruppen i Lake Placid också bokades 48 år senare när Lake Placid åter stod som vintervärd!
SOK hade ett överskott i verksamheten vid den här tiden. Det innebar att regeringen bara beviljade 100 000 kronor i anslag för Los Angeles. SOK hade begärt 312 500 kronor. SOK skrev direkt till regeringen och begärde mer pengar bland annat för att skyttet hade återkommit på programmet. Men hela summan ställde inte statsmakterna upp med. SOK fick nöja sig med ytterligare 65 000 kronor. Nu hör det till saken att SOK 1930 fick drygt 300 000 kronor av lotteriemedel för att finansiera Los Angeles och Lake Placid men enligt SOK fattades det ändå pengar för att få de båda spelen fullt finansierade.
Redan 1929 tog SOK:s AU upp frågor om OS-programmet. Man föreslog då att i OS skulle varje nation få ställa upp med högst tre deltagare i varje gren men i boxning och brottning bara en i varje viktklass. SOK uttalade sig också kategoriskt mot alla former av lagtävlingar. Dessutom, vilket är anmärkningsvärt, beslöt man att föreslå "att kvinnor icke skola äga rätt att deltaga i OS." Mot detta reserverade sig IOK-ledamöten J. Sigfrid Edström.
Det sista förslaget fick inget genomslag i IOK som tur var.
37 länder med cirka 1 400 aktiva ställde upp. Sverige skickade 51 aktiva plus ledare. Dessa fick en utrustning värd 267:,40:- kronor. I den ingick bland annat golfbyxor, klubbrock, löskragar, en blågul halsduk, tre pyjamas med mera. SOK beslutade också att inhandla en stråhatt per deltagare på plats eftersom man förmodade att dessa skulle kunna köpas billigare i Los Angeles än hos PUB i Stockholm där den övriga utrustningen kom ifrån.
Arrangörerna var med tanke på den rådande situationen i världen en aning rädda för att deltagandet skulle bli lågt. Men OS-generalen Garland gav IOK ett erbjudande 1930 om att för två dollar per dag och deltagare skulle hela världens idrottsmän få mat, husrum, lokala transporter och underhållning.
Detta var ju inte första gången som en OS-by fanns med i bilden. Redan 1924 hade man i Paris haft något som i varje fall liknade en OS-by även om inte alla OS-deltagarna nappade på erbjudandet.
I Los Angeles blev det mer organiserat och en fullständig succé. Så stor att IOK efter spelen rekommenderade de kommande OS-arrangörerna att följa Los Angeles exempel.
Invigningen i Los Angeles Coliseum den 30 juli blev en magnifik tillställning inför 105 000 entusiastiska åskådare och mycket av det motstånd som funnits mot spelen bröts här.
Sverige tog sammanlagt 24 medaljer men utan brottarnas insats hade den svenska medalj- och poängskörden inte blivit så lysande.
Brottarna med legendarer som Ivar Johansson och Rudolf Svensson i spetsen svarade för tio av medaljerna, sex guld, ett silver och tre brons.
Utöver de idrottsliga medaljerna tog Sverige också ett guld i konsttävlingarna genom David Wallin.
OS i Los Angeles blev som vi tidigare konstaterat en stor succé. Många betraktar spelen som elitidrottens verkliga födelse. Trots de bistra tiderna var spelen påkostade men det innebar samtidigt att många människor kom för att se tävlingarna och spelen gick också med plus. Det skulle dröja ända till 1984 då spelen återvände till Los Angeles som ett sommarspel gav arrangörerna ett plus i kassan!