Squaw Valley 1960

17 juni 1955 i Paris fick Squaw Valley de Olympiska vinterspelen 1960. Storfavoriten Innsbruck förlorade med två futtiga röster, 30-32, mot uppstickaren Squaw Valley.

Squaw Valley, Indiankvinnans dal, var en oexploaterad dal i ett vildmarksområde i Sierra Nevada. Bakom kampanjen fanns en man, Alexander Cushing, med ekonomiska intressen i dalen. Han hade aldrig visat något intresse för idrott men insåg vad ett Olympiskt vinterspel kunde innebära ekonomiskt för dalen och hans egen ekonomi. Tillsammans med journalisten George Weller från Chicago Daily Mail fick de fart på kampanjen och med list och finurlighet manövrerade de båda herrarna i den olympiska världen.

När det var dags för omröstning i Paris 1955 hade de mot alla odds en reell chans att ta hem spelet. Squaw Valley fick i den första röstomgången 30 röster i den andra 31 och i den tredje och avgörande 32.

För första gången hade ett vinterspel gått till ett helt obefolkat och öde landområde! Utgångsläget var nu inte det allra bästa för Cushing. Visserligen hade staten Kalifornien lovat att investera i den öde dalen men de hade inte fått veta, eller insett, hela sanningen om vidden av OS-projektet ekonomiskt sett. Men Cushing spekulerade fräckt att varken staten Kalifornien eller USA skulle tillåta att spelen flyttades till en annan ort eller land.

Kritiken blev stark när man såg hur mycket pengar som pumpades in i Indiankvinnans dal. Så stark att Cushing tvingades bort från allt som hade med spelen att göra. Cushing försvann redan fyra år före spelen till sin stuga längst inne i dalen. Men prestigen gjorde att USA inte kunde backa ur. Samtidigt som miljoner dollar investerades i dalen kunde upphovsmannen själv se hur hans mark blev värdefullare för varje dag som gick.

Enorm publicitet

Att Squaw Valley fick publicitet åren före spelen råder det ingen tvekan om. Än var det rapporter om att allt gick enligt planerna än var det rapporter om att spelen aldrig skulle kunna genomföras och kritik framfördes också mot att spelen skulle gå på 2000 meters höjd vilket skulle göra de sportsliga förutsättningarna svåra för de aktiva. Men orten Squaw Valley klarade sig från den envisa kritiken eftersom alla var eniga om att det var en perfekt ort för vinteridrott med ett undantag och det gällde längdåkningen som man måste förlägga utanför själva dalen. Dalen var helt enkelt för liten för längdåkarna - 2000 meter lång och 500 meter bred.

 

OS-arrangörerna kom under åren före spelen i kontakt med alla tänkbara svårigheter. Det enda man inte oroade sig för egentligen var vädret eftersom dalen var en av de snösäkraste i hela USA. Så därför kom det som en stor chock för de som kom till Squaw Valley dryga veckan före invigningen för att förbereda truppernas ankomst. Indiankvinnans dal drabbades av ett sällan skådat oväder. Regnet vräkte ned, den 8 februari, tio dagar före invigningen kom 140 millimeter regn! OS-dalen formligen dränktes i vatten och de flesta trodde att spelen skulle regna bort. Men dagen efter den stora rotblötan vände vädret och i stället för vatten kom det vit fin snö. Problemet var bara att det kom så mycket på en gång!

En meter på 24 timmar

Över en meter snö föll i dalen på ett dygn. Arrangörerna jublade men satte jublet i halsen då de insåg vad som krävdes för att få till stånd acceptabla tävlingsarenor. Med en imponerande handlingskraft kunde arrangörerna med hjälp av maskiner och människor på ett dygn skotta bort snö där det behövdes och preparera banor och spår så när de aktiva anlände till Squaw Valley kunde de inte se några spår av ett av de värsta oväder som drabbat Sierra Nevada.

För första gången sedan Squaw Valley fick spelen fick de ansvariga beröm för sin insats! Nu hade arrangörerna turen på sin sida. Efter alla oväder bestämde vädergudarna att solen skulle flöda över Squaw Valley under nästan hela vinter-OS.

Sveriges trupp och resultat

Sverige ställde upp med 53 deltagare (46 herrar och sju damer) från åtta idrotter. 47 av de aktiva startade och sex var reserver. Totalt tog svenskarna sju medaljer (tre guld, två silver och två brons).

Den svenska truppen var väl förberedd sedan de känt på den höga höjden 1800-2000 meter vid för-OS-tävlingarna året före OS. Längskidåkningen var den enda gren som avgjordes utanför OS-dalen i Mac Kinney Creak som kunde bjuda på perfekta banor och förhållanden med undantag för den höga höjden som skulle spela en del av de aktiva ett spratt i framför allt stafetten.

Den svenske skidkungen Sixten Jernberg hade stora förväntningar på sig sedan han imponerat stort på SM strax före OS. Många svenska entusiaster talade om att Sixten skulle kunna ta hem storslam. Riktigt så blev det inte men väl ett guld och ett silver. Totalt tog den svenska truppen sju medaljer i Squaw Valley.

Fakta

  • Antalet nationer: 30
  • Antalet deltagare: 665  
  • Tid: 18-28 februari 
  • Antalet idrotter/discipliner: 27 
  • Sveriges trupp: 53 aktiva (46 herrar, sju damer), från sex idrotter

Partners

Huvudsponsorer, logotyper