Chamonix 1924

Det första riktiga vinter-OS invigdes 24 januari på Rådhusplatsen i Chamonix. Visserligen visste inga av de närvarande att de var med om ett historiskt ögonblick eftersom det var först två år senare som IOK beslöt att göra "vintersportveckan" i Chamonix till de första officiella vinterspelen. 17 länder med totalt 294 tävlande fanns på plats.

Trots att både Sverige och Norge tidigare hade varit hårda motståndarna till att arrangera vinterspel så deltog båda nationerna.

Allt var inte färdigt i den lilla alpbyn. Isstadion och den svenkdesignade hoppbacken hade inte hunnit bli riktigt färdiga.

Spelen uppmärksammades också mycket i media vilket innebar att vinteridrotten fick en rejäl skjuts framåt och då främst i mellaneuropa. Norden dominerade tävlingarna. Norge tog hand om skidorna, Finland om skridskon och Sverige genom Gillis Grafström herrarnas konståkning.

Det svenska curlinglaget. Foto: IOK:s arkiv

Curling fanns också med på programmet, dock utanför det ordinarie programmet, och här blev det silver för det svenska laget. Först 2006 ändrade sig IOK och ändrade curlingen från demonstrationssport till en fullvärdig OS-gren.

Kanada tog ett hårt och stadigt grepp om ishockey och vann finalen mot USA med 6-1. Detta sedan de slagit Schweiz med 33-0, Tjeckoslovakien med 30-0 och Sverige med 22-0.

Sveriges trupp och resultat

Sverige hade 31 deltagare (alla herrar) och ställde upp i sju idrotter. Totalt tog vi tio medaljer (fyra guld, tre silver och tre brons).

Sverige hade svårt att hävda sig på skidsidan. Redan 1924 kan man tala om materialsport. De norska skidåkarna körde på korta skidor med en ny typ av bindningar som höll foten på plats och tillät svängar. Svenskarna hade visserligen korta skidor men lösa läderbindningar utan tåjärn och näbbskor av filt med tunn sula i stället för tjocka läderkängor. Med den utrustningen var de chanslösa.

Edström fick nej

När spelen i Chamonix skulle utvärderas var IOK-ledamöternas omdömen mycket positiva. Till och med de båda svenskarna, J.Sigfrid Edström och Clarence von Rosen, som varit motståndare till dem hade nu ändrat ståndpunkt och ställde sig bakom förslaget om att spelen skulle återkomma vart fjärde år.

Edström kunde också tänka sig att gå ett steg till då han föreslog att spelen skulle ersätta både världsmästerskap och europamästerskap. Men där sade de internationella specialförbunden nej, de ville behålla sina egna mästerskap och inte lägga allt i IOK:s händer.

Om de svenska och norska insatserna för att få till stånd olympiska vinterspel var minst sagt återhållsamma var den franske markisen Polignacs insats mer aktiv. Utan honom hade det troligen dröjt innan vinter-OS slagit igenom.

Polignac föreslog ett år efter spelen i Chamonix att sommar- och vinterspelen skulle följas åt och gå i samma land om det var möjligt. Den tanken visade sig vara svår att följa. Redan till spelen 1928 fick IOK gå ifrån den och faktum är att det bara vid tre tillfällen arrangerats sommar- och vinterspel i samma land - 1924 i Frankrike, 1932 i USA och 1936 i Tyskland.

Fakta

  • Antalet nationer: 16
  • Antalet deltagare: 258  
  • Tid: 25 januari - 5 februari
  • Antalet idrotter/discipliner: 16 
  • Sveriges trupp: 31 aktiva (31 herrar, 0 damer) , från sju idrotter

Partners

Huvudsponsorer, logotyper