Innsbruck 1976

Historien bakom spelen i Innsbruck 1976 var dramatisk. Den började med att IOK  1970 gav Denver, USA i uppdrag att arrangera spelen.

I Denver fanns en mycket stark miljörörelse som sa blankt nej till Olympiska vinterspel. De blivande arrangörerna var dock övertygade om att miljörörelsen inte skulle ställa till några större problem, vilket visade sig vara långt ifrån sanningen.

I samband med IOK:s kongress i Sapporo tvingades arrangörerna meddela IOK att man hade flyttat längdskidåkningen 240 kilometer från Denver till Steamboat Spring och de alpina tävlingarna till Vail. "Även om vi hade haft det konceptet när vi sökte spelen hade vi fått det" sade man självsäkert från Denver-håll.

När IOK stod inför detta faktum ville den tillträdande presidenten Killian ta ifrån Denver spelen medan den avgående presidenten Brundage ville att Denver skulle få fortsätta förberedelserna. Brundages huvudargument var att spelen var så nära sammankopplade med USA:s firande som 200-årig nation.

Miljörörelsen i Denver arbetade för fullt för att få till stånd en folkomröstning och för det krävdes det att man kunde få 60 000 namnunderskrifter för en sådan i Denver. Att de skulle få detta ansåg OS-arrangörerna i Denver vara osannolikt och när det visade sig att 70 000 personer hade skrivit på listorna lugnade man IOK med att folkomröstningen i varje fall inte skulle innebära att Denver sade nej till att arrangera spelen.

I november 1972 hölls folkomröstningen i Denver och majoriteten (60,41%) av befolkningen röstade mot ett OS i Denver. I mitten av november kom telegrammet till IOK som sade att Denver avsade sig 1976 års vinterspel.

Vad skulle IOK göra nu? En ny arrangör måste fram och det illa kvickt. En inbjudan skickades ut till de nationella olympiska kommittéerna och deadline var januari 1973.

Fyra orter sökte spelen: Innsbruck, Tammerfors/Åre, Lake Placid och Chamonix (egentligen Albertville). De sex vinterförbunden kallades till IOK för att rösta om vilken ort de ansåg var mest lämpad. Internationella Skridskoförbundet kom inte till mötet men de övriga förbunden var ense om att Innsbruck skulle klara av arrangemangen. Även IOK:s exekutivkommitté kom fram till samma sak lite senare vid en sluten omröstning. Innsbruck kunde nu för andra gången inom loppet av tolv år arrangera ett vinterspel.

Ingemars Stenmark under OS i Innsbruck 1976. Foto: IOK

Ingemar Stenmark. Foto: IOK

Korta förberedelser bäddade för succé

I efterhand konstaterade alla att spelen var mycket lyckade. Mycket kanske beroende på att Innsbruck hade så kort tid på sig i förberedelserna så att man var tvingade att koncentrera sig på det rent idrottsliga och inte tänka så mycket på en massa extravaganser.

Sveriges trupp och resultat

Sverige ställde upp med 44 deltagare (34 herrar och tio damer) från sex idrotter. 39 av de aktiva startade och fem var reserver. Totalt tog svenskarna två medaljer, båda brons.

Det idrottsliga blev ur svensk synvinkel en mindre lustig historia. Bara två bronsmedaljer blev det (Benny Södergren och Ingemar Stenmark). Spelens stora nationer blev Sovjet och Östtyskland som tog 46 av de 111 medaljer som utdelades.

Maskot Innsbruck 1976: Schneemann

Maskot Innsbruck 1976: Schneemann

Fakta

  • Antalet nationer: 37
  • Antalet deltagare: 1 123  
  • Tid: 4 - 15 februari 
  • Antalet idrotter/discipliner: 37 
  • Sveriges trupp: 44 aktiva (34 herrar, tio damer) från sex idrotter

Partners

Huvudsponsorer, logotyper