Los Angeles 1984

IOK-presidenten Samaranchs förhoppning om ett "försoningens spel" kom på skam då östblocket med Sovjet i spetsen bojkottade spelen i Los Angeles. Anledningen var att de ansåg att trupperna från öst inte kunde garanteras säkerheten i USA under OS.

Svepskäl sade många och de flesta ansåg att bojkotten bara var en hämnd för USA:s bojkott av spelen i Moskva.

Politiskt ansåg många att Sovjets bojkott mest berodde på att man ville ge den amerikanske presidenten Reagan svårigheter att väljas för ytterligare en period.

Men effekten av bojkotten uteblev. USA sköljdes över av en våg av stolthet och patriotism och Reagan omvaldes.

Så här i backspegeln kan man konstatera att de länder som bojkottade spelen i Montreal, Moskva och Los Angeles var de stora förlorarna. De olympiska spelen överlevde och blev allt starkare. De länder som bojkottade sommar-OS 1980 och 1984 ville att udden skulle riktas mot arrangörslandet. Men i båda fallen missade bojkotterna sina syften. Spelen blev i stället framgångar för arrangörslandet och nationalismen frodades och de försök till alternativa tävlingar under OS-perioden fick inget eller ringa genomslag varken i hemlandet eller internationellt.

Misslyckade bojkotter

I Los Angeles blev bojkotten inte heller hundraprocentig eftersom Rumänien och Jugoslavien beslutade att inte delta i den.

Kina ställde också upp i Los Angeles vilket naturligtvis var en fjäder i hatten för arrangörerna. Senast Kina var med var 1952 i Helsingfors men då kom den lilla truppen så sent så bara en enda man kunde ställa upp i tävlingarna. Kinas nya inställning till idrotten innebar också att man nu var på plats för att vinna - kulturrevolutionens tankar var glömda och kastade på sophögen. 15 guld blev det för Kina när landet nu för första gången satsade på OS-deltagande.

Spelen i Los Angeles blev också de första som genomfördes utan några statliga stödpengar vilket gjorde att en del konservativa kretsar grymtade om att spelen blev alldeles för kommersiella.

En tygörn med stormhatt i den amerikanska flaggans färger.

Maskot Los Angeles 1984: Sam

En del pessimister trodde också att spelens huvudnummer, friidrotten, skulle urvattnas när man inom friidrotten för första gången kört ett eget VM. Premiär i Helsingfors 1983. Men det blev inte så. De olympiska friidrottsmedaljerna stod fortfarande högst i kurs.

Trots bojkotten slogs det deltagarrekord i Los Angeles. 140 nationer ställde upp vilket kan jämföras med den tidigare rekordsiffran från München 1972 på 122 nationer.

Om det var grått och trist och utkommenderad publik i Moskva fyra år tidigare blev spelen i Los Angeles dess raka motsats. Den amerikanska nationalismen visste inga gränser och man gjorde alla tävlingar till en stor fest där man för all del inte glömde att även hylla andra än amerikaner. Men fanns det en amerikansk medborgare med så koncentrerades all uppmärksamhet på denne både från publikens och TV-producenternas sida.

Kommersen var livlig och det såldes souvenirer och egentligen allt som man kunde tänkas göra pengar på i samband med spelen. Det gällde att dra in så mycket pengar som möjligt. Och man lyckades med detta. Spelen gick ihop ekonomiskt och lämnade också ett överskott.

Ny olympisk era

I och med Los Angeles föddes en ny era inom den olympiska rörelsen. När Los Angeles fick spelen var det inga, eller få, andra städer som visat intresse för att arrangera sommar-OS.

Succén i Los Angeles räddade sommarspelens framtid både ekonomiskt och politiskt.

Idrottsligt går det inte att komma ifrån att det märktes att Sovjet och Östtyskland i första hand inte fanns med. I Los Angeles var det framför allt på damsidan som en del resultatlistor kändes ihåliga.

För svensk del blev det totalt 19 medaljer, två guld, elva silver och sex brons, och en elfte plats i nationsstriden.

Anna Olsson och Agneta Andersson tog tillsammans två guld i kanot, ett i K-2 500 m och Agneta tog också guld i K-1 500 m. Foto: Scanpix

Jakten på svenskt guld gick som en röd tråd i svenska massmedier. När tre tävlingsdagar återstod var den stora svenska truppen fortfarande utan guld. Domedagsprofeterna hade då börjat tala om att Sverige bara missat guld i två spel - 1896 i Aten då vi ställde upp med en deltagare och 1904 då Sverige inte ställde upp med några aktiva alls.


Fakta

  • Antalet nationer: 140 
  • Antalet deltagare: 6 797  
  • Tid: 28 juli - 12 augusti
  • Antalet idrotter/discipliner: 221
  • Sveriges trupp: 174 aktiva från 19 idrotter

Partners

Huvudsponsorer, logotyper