Ingen har varit viktigare att popularisera ishockeysporten i Sverige än Sven ”Tumba” Johansson. Har var i långt över ett decennium sportens fixstjärna här hemma. En forward med väldiga utförsgåvor: snabb, stark, teknisk och målfarlig. ”Tumba” var den stora individualisten, på gott och ont en lekfull artist. Lagspelet låg inte för honom, men han kunde avgöra matcher på egen hand.
”Nennes” utåtriktade personlighet vann honom många vänner. För Tumba var inget främmande. Han uppträdde otvunget i radio och TV och gick in i skivstudion. Han blev lite på sidan om svensk mästare och landslagsman i fotboll, han tävlade på vattenskidor och blev efter hockeykarriären något av en ambassadör för golfsporten i Sverige. Tumba var också den som mitt under hockeykarriären sådde fröet till TV-pucken. Djurgårdaren (åttafaldig SM-vinnare i ishockey med DIF – 1954–55, 1958–63) debuterade i Tre Kronor på Stockholms Stadion 13 februari 1951. 19-åringen nätade fem gånger när Sverige besegrade USA med 10–1. Det blev inledningen på en drygt 15 år lång landslagskarriär där Tumba sköt 259 fullträffar – rekord för Tre Kronor. Landskampssiffrorna i detalj: 97 tävlingsmatcher (80 mål); 103 övriga landskamper (106) och 65 matcher mot klubblag och diverse kombinationer (73).
Tumba vann VM tre gånger: 1953, 57 och 62 (utsågs till mästerskapets bäste forward vid de två senare tillfällena), EM fyra gånger: 1952, 53, 57 och 62. Vid OS i Oslo 1952 prickade han in sju mål på nio matcher under färden mot tredjeplatsen, bland annat ett i skiljematchen om bronset mot Tjeckoslovakien. Sverige vann efter underläge 0–3 med 5–3.
I Innsbruck 12 år senare satte den 32-årige veteranen hela tio mål på åtta matcher – en stilfull avslutning på den olympiska karriären.
1997 valdes Sven Tumba in i Internationella Ishockeyförbundets Hall of Fame. Han avled på Danderyds sjukhus några månader efter sin 80-årsdag.
KÄLLA: Olympiaboken