Publicerad 17 augusti 2015

Många svenska hjältar

Sverige hade stora framgångar på OS i London 1948 när man kom tvåa i nationskampen efter suveräna USA.

Framgångarna gav naturligtvis också många hjältar. Kanotisten Gert Fredriksson, fotbollslaget, alla brottarna, gångarna, William Grut i modern femkamp med flera.

William Grut såg till att guldet i modern femkamp som Sverige abonnerat på men missat för första gången i Berlin återigen hamnade där det skulle - i Sverige.

Gert Fredriksson debuterade på OS med att ta två guld. Det var starten på en lysande olympisk karriär.

Gert Fredriksson spurt när han vann 1000 meter beskrevs som "...sedan var det som alla de övriga gått på grund och bara Gert Fredriksson fortsatte". Den som stod för denna måleriska beskrivning var Göteborgs-Postens utsände Åke Hall.

På huvudarenan Wembley Stadium där bland annat friidrottstävlingarna hölls tog Sverige tre guld vilket fick den stora svenska skaran supportrar att sjunga nationalsången som aldrig förr. Förundrade engelsmän måste ha trott att vi var en sjungande nation av yppersta klass och i en engelsk tidskrift kunde man läsa:
"Varje gång sjungen med stolthet och allvarlig inlevelse av nordborna är olympiadens mest fascinerande ljudsensation".

Överlägsen Ljunggren

Gångaren John Ljunggren vann femmilen i tryckande hetta med en segermarginal på sju minuter. Det skulle bli ytterligare fyra sommarspel för John som utökade sin medaljsamling med brons i Melbourne och silver i Rom. Alla medaljer på specialdistansen fem mil.

Det första svenska guldet tog trestegshopparen Arne Åhman med ett hopp på 15,40 - fyra centimeter före australiensaren Avery. Arne hoppade först eftersom hans namn började på "A" och redan det första hoppet blev guldhoppet för Arne.

Finalen på herrarnas 1500 meter. Willem Slijkhuis, Holland (brons), Lennart Strand, Sverige (silver) och Henry Eriksson, Sverige (guld) vid målgången. Foto: IOK:s arkiv

Löpningens blå band - 1500 meter - vanns av Henry Eriksson. Någon av de tre svenskarna i finalfältet var tippad som segrare och det skulle utbryta nationalsorg hemma i Sverige om inte någon av de uppskrivna svenskarna skulle ta hem loppet.

Förutsättningarna var kanske inte de allra bästa med dyblöta tunga banor. När kilometern passerades hade svenskarna fått nog och Eriksson, Lennart Strand och Gösta "Sågmyra" Bergkvist ökade tempot och svepte förbi fältet. Vid utgången av den sista kurvan försökte Strand passera Henry Eriksson men kom aldrig närmare än jämsides med sin rival och kompis. Guld och silver till Sverige medan "Sågmyra" slutade på femte plats.

Nationens ära var räddad och en liknande triumf i den mest prestigefyllda friidrottsgrenen lär bli svår att upprepa.

Snäppet bättre på 3000 meter hinder

Om det blev dubbel svensk seger på 1500 skulle det bli snäppet bättre på 3000 meter hinder. Medaljerna betraktades som lika säkra som de på 1500 meter.

Även i det här loppet bjöds det på tunga banor vilket de som inte disponerade loppet lika väl som de tre svenskarna bittert fick erfara.

Erik Elmsäter var den som i första hand höll ett malande högt tempo som knäckte den ena konkurrenten efter den andra. Europamästaren från 1946, fransmannen Pujazzon, var det största hotet men när det var två varv kvar hade han fått nog och tvingades dödstrött att bryta.

På det sista hindret satte Tore Sjöstrand in en raketspurt som inte Elmsäter kunde svara på och längre bak i fältet var det också dramatiskt. Den tredje svensken, Göte Hagström, låg på femte plats när klockan ringde för det sista varvet och verkade inte ha något med bronsmedaljstriden att göra. Trea låg Siltaloppi, Finland, och fyra var fransmannen Cuyodo.

Vid vattengraven i sista kurvan stupade Siltaloppi och det verkade ge extra krafter åt Hagström som i ett svep tog in 30 meter på fransmannen och mitt på upploppet var han jämsides och sedan förbi finnen. Än en gång fanns det anledning för den stora svenska delen av publiken att jubla – och sjunga!

Sveriges mest framgångsrika dag

Som vanligt var det ändå de svenska brottarna som stod för den största svenska medaljskörden. I fristilen blev det tre silver och tre brons.

Den sjätte augusti måste gå till historien som Sveriges mest framgångsrika dag i den olympiska historien.

Först blev det guld och silver på 1500 meter på Wembley Stadium och sedan i Empress Hall där de åtta brottningsfinalerna avgjordes i grekisk-romersk stil fortsatte medaljregnet med fem guld och två silver.

Många är historierna bakom de svenska brottargulden och här är några bakom gulden:

I bantamvikt hade Kurt Pettersen den nästan omöjliga uppgiften att slå Ali Hassan, Egypten. Hassan skulle enligt alla dåtidens experter lätt vinna klassen men fick se sig slagen av svensken med 3-0.

I lättvikt gjorde Gustaf Freij rent hus i klassen och han som inte ens tagit ett svenskt mästerskap före OS.

I weltervikt var det bragdstämpel över Gösta Anderssons guld. Trots ett djupt jack i pannan varifrån blodet forsade ned lyckades han stå emot sin ungerske finalmotståndare och vinna med 3-0.

Finalen i -73kg Miklos Szilvasi, Ungern (silver) mot Gösta Andersson, Sverige (guld). Foto: IOK:s arkiv

I finalen i mellanvikt mötte Axel, ”Acke”, Grönberg Taifur från Turkiet. Grönberg var så slut efter matchen att han tvingades bäras ut till omklädningsrummet. Att möta brottarna från Turkiet var en pärs på den tiden. De vägde in i klassen hårt nedbantade men när det nalkades final var de ett antal kilo tyngre än i början av turneringen.

I lätt tungvikt hade Karl-Erik Eriksson på förhand nästan räknats ut. Han hade en lottning som ingen trodde skulle bära fram till ett guld.

Det kunde ha blivit två guld till men Tor Nilsson i tungvikt och Olle Anderberg förlorade båda på omdiskuterade fall mot sina turkiska finalmotståndare.

Semifinal i fotbollsturneringen, Sverige (guld) mot Danmark (brons). Sveriges målvakt Torsten Lindberg stoppar danskarnas attack. Foto: IOK:s arkiv

Klassisk fotbollstriumf

Klassisk är också den svenska segern i fotbollsturneringen. Den svenska ledarduon, George Raynor och Putte Kock, hade filosofin att de absolut bästa spelarna skulle spela. Men det innebar att man var tvingad att gå ifrån det normala spelsystemet som lagen använde sig av vid den här tiden. Sverige hade ett överflöd av halvbackar och därför lät Raynor/Kock de båda yttrarna Nisse Lidholm och Kjell Rosén få en defensiv roll på mittfältet. Taktiken innebar en revolution i fotbollen och var mycket lyckosam.

Sverige använde sig endast av tolv spelare under turneringens fyra matcher som kröntes av finalseger mot Jugoslavien med 3-1. En final som var mycket tuff på den tunga och blöta planen. Men svenskarna lyckades trots en hård press från Jugoslavien i andra halvlek stå emot och säkra guldet.

Nästan samtliga spelare i det svenska guldlaget fick efter spelen anbud från proffslag i Spanien och Italien och därmed var den första svenska stora utvandringen till proffslivet i Europa ett faktum.

Nisse Lidholm, Gunnar Gren, Gunnar Nordahl, Henry "Garvis" Carlsson är bara några av spelarna som sedan gjorde succé i Europa.

Holländskan Fanny Blankers Koen vinner 200 meter vid OS i London 1948. Blankers Koen vann även 100 m, 80 m häck samt 4x100 m. Foto: Scanpix

Holländska stal rubrikerna

Internationellt sett blev spelens mest uppmärksammade deltagare en kvinna. Holländskan Fanny Blankers-Koen tog fyra guld i friidrott. Att hon dessutom var mamma till två barn gjorde inte prestationen mindre uppmärksammad.

Uppmärksammad blev också amerikanen Harrison Dillard. Han dominerade totalt 100 meter häck och hade före de amerikanska uttagningarna vunnit 80 tävlingar i följd och var storfavorit till guldet. Men i uttagningstävlingarna till OS rev han fyra häckar och blev diskad men kvalade in på 100 meter i stället som han vann sensationellt. Men Dillard nöjde sig inte med den här medaljen det var ju i favoritgrenen som han ville ta OS-guld vilket gjorde att han fortsatte fyra år till.

Partners

Huvudsponsorer, logotyper