Gert Fredriksson under ett av sina träningspass inför OS i London 1948. Foto: TT

Publicerad 23 augusti 2018

Kärleken till idrotten gjorde honom historisk

Kanotisten Gert Fredriksson från Nyköping är Sveriges främste olympier räknat efter segrar, med sex guld och totalt åtta medaljer. Hans stora framgångar var resultatet av en extraordinär satsning och livslång kärlek till kanotidrotten. Så sent som 2003, vid 83 års ålder, gjorde Gert två pass om dagen när det inte var is.

Gert Fredriksson med sin kajak i från OS i Melbourne 1956. Foto: TT

Gert började tävla 1938, som 19-åring. Redan då visade han talang men var ännu inte den självklara vinstmaskin han skulle komma att bli. Men glöden fanns där och med idogt tränande förbättrade han både sin paddlingsteknik och fysik. Med det kom också resultaten och en bit in på 40-talet tog Gert klivet upp i Sverige- och världstoppen.

Fördröjd OS-debut

Mellan 1943 och 1948 förlorade han bara ett lopp. Då i en lånad kanot mot finländaren Kurt Wires. De olympiska sommarspelen 1944 hade varit en given OS-debut för Gert men de ställdes in på grund av det då pågående andra världskriget. Annars hade vi nog kunnat addera ytterligare två OS-medaljer till Gert Fredrikssons meritlista. Spelen 1944 var planerade att gå i London, Storbritannien men staden fick istället stå värd för Olympiska sommarspelen 1948. Det var också då som Gert gjorde sin olympiska debut, 28 år gammal.

London 1948 - två guld i OS-debuten

Kanotgrenarna avgjordes i Themsen på Henley Royal Regatta Course, väster om London. Gerts syreupptagning och styrka var på topp och det var faktorer som skulle spela stor roll på Themsens smutsiga, gyttjiga och trögpaddlade vatten.

Gert Fredriksson överst på prispallen efter sitt första OS-guld, K-1 10 000 meter. Silver Kurt Wires, Finland och brons till Eivind Skabo, Norge, Foto: TT.

 

Bragden på Themsen

Först på programmet för Gert stod 10 000 meter den 11 augusti 1948. Themsen var för smal för att kunna ha gemensam start. Det blev att skicka iväg deltagarna med 30 sekunders mellanrum. Fyra gånger fram och tillbaka mellan Henley Bridge och Temple Island. Halvvägs in i loppet var det en jämn kamp mellan Gert Fredriksson och den finske rivalen Kurt Wires. Sedan tog svenskens överlägsna styrka ut sin rätt. Fredriksson drog ifrån sekund för sekund och i mål var segermarginalen en dryg halvminut. Gerts första OS-guld var ett faktum.

Dagen därefter, på favoritdistansen 1 000 meter, satte Fredriksson med hundratalet meter kvar in ett jätteryck och utklassade motståndarna. Segertiden 4.33,2 mot tvåan, dansken Frederik Kobberup Andersens, 4.39,9. För sin prestation tilldelas Gert 1949 Svenska Dagbladets guldmedalj. Göteborgs-Postens utsände Åke Hall beskrev Gert Fredriksson spurt så här:

"...sedan var det som alla de övriga gått på grund och bara Gert Fredriksson fortsatte".

Gert Fredriksson firas efter bragden i London 1948. Foto: TT.

Helsingfors 1952 - hemmapaddlaren satte stopp för dubbeln

Hösten 1949 hade Gert funderingar på att sluta, men suget återkom och två VM-guld i Köpenhamn 1950 gav extra stimulans. Han förlorade dock mot starke finländaren Thorvald Strömberg på 10 000 meter, och det var en historia som skulle upprepas i loppet på Edesviken två år senare under OS i Helsingfors 1952. Efter drygt 47 minuters paddling orkade inte svensken spurta ifrån den urstarke Strömberg som tog hem guldet till hemmanationen.

Fredriksson behövde dock inte ruva länge på revansch. På 1 000 meter tog Gert raskt initiativet. Hans långspurt ställde det övriga fältet chanslöst.

Melbourne 1956 - ny dubbel gav internationell utmärkelse

När det var dags för OS-tävlingar 1956 på Lake Wendouree, vid Ballarat tolv mil utanför Melbourne, var det många som tvivlade på Gerts chanser. Han hade i dagarna fyllt 37 år och träningen hade störts av sjukdom. Gert tvekade in i det sista om han skulle dubblera. Loppet på 10 000 meter gick först och att tömma ut sina krafter i det loppet kunde äventyra hans största mål: att för tredje gången i rad vinna K-1 1 000 meter. Men Fredriksson var inte den som skyggade för en utmaning. Och milsloppet blev en stor triumf för den sege svensken. Med knappa tio sekunders marginal till tvåan, den 15 år yngre ungraren Ferenc Hatlaczky, klöv Gert mållinjen.

Guldsvit på 1000 meter

Fullpumpad av självförtroende var sedan Gert inte heller att stoppa på 1. 000 meter. Precis som i London 1948 hade Fredriksson stått för en imponerande dubbel. För prestationen tilldelades Gert Fredriksson Mohammed Taher-trofén (en årlig IOK-utmärkelse till en enda idrottare i världen) senare samma år. Än i dag är det ingen som har upprepat bedriften att vinna tre OS-guld på rad på en individuell distans i kanot.

Prispallen på K-1 1 000 meter i Rom 1960. Guld till dansken Erik Hansen, silver till Imre Szöllősi, Ungern, och bronset till Gert Fredriksson. Foto: TT.

Kanotisterna Sven-Olof Sjödelius och Gert Fredriksson hissar simmerskan och silvermedaljören Jane Cederkvist vid hemkomsten från OS i Rom 1960. Foto: TT.

Rom 1960 – 40+ och två medaljer till

VM i Prag 1958 gav inget guld till Gert (det var hans första VM utan seger) och när det två år senare drog ihop sig till OS i Rom 1960 hade Gert passerat 40-årsstrecket. Fanns det verkligen mer att hämta i medaljväg för veteranen? Det fanns det. Det blev till och med två medaljer samma dag för Fredriksson. Kanottävlingarna genomfördes i kratersjön Lago di Albanos vars mått inte tillät något K-1 10 000-meterslopp. Istället blev det K-2 1 000 meter för Gert tillsammans med Sven-Olov Sjödelius, även han en Nyköpingspaddlare. Men schemat var hektiskt, finalen på K-2 500 m gick mindre än en timme efter K-1-finalen.

Historiskt avslut

Låt oss först fokusera på K-1 1 000 meter. Gert gjorde ett tappert försök att vinna sin fjärde raka OS-titel. Han ledde länge, men föll i spurten tillbaka till bronsplats. Guldet gick i stället till den unge dansken Erik Hansen. 45 minuter senare var det så dags för finalen på K-2 500 meter. Tillsammans med sin klubbkompis Sven-Olov fullbordade Gert sin olympiska karriär på bästa tänkbara sätt. Fredriksson/Sjödelius hade bara samtränat fullt ut under någon månad, men när det var dags för spurt satt tempoväxlingarna riktigt bra. Svenskarna kontrade på ungrarna Szentes och Mészáros finish och vann med 18 hundradelar.

Gert Fredriksson tar adjö av det olympiska rampljuset med en guldmedalj i K-2 tillsammans med sin klubbkamrat från Nyköping, Sven-Olof Sjödelius. Foto: TT.

Med två medaljer från varje olympiskt spel han deltagit i kunde Gert Fredriksson med gott samvete dra sig tillbaka från de största sammanhangen. Efter den aktiva idrottskarriären fungerade Gert Fredriksson som lagledare och tränare för svenska kanotlandslaget, bland annat vid OS i Tokyo 1964 och i Mexico City 1968. Han jobbade även som brandman i Nyköping fram till sin pension vid 58 års ålder. Gert Fredriksson är än i dag den som tagit flest OS-medaljer inom kanotsporten på herrsidan och den ende svensk med guldmedaljer från fyra OS. Vid Nyköpingsån finns sedan 2002 en staty av Gert Fredriksson, utförd av Thomas Qvarsebo. Öster om Nyköpingsåns utlopp löper Gert Fredrikssons väg. En passande hedersbetygelse för stadens store idrottsson.
KÄLLA: Olympiaboken

Gert Fredrikssons OS-medaljer

Rom 1960
Länk till annan webbplats.
Guld K-2 1 000 m
Brons K-1 1 000 m

Stockholm/Melbourne 1956
Länk till annan webbplats.
Guld K-1 1 000 m
Guld K-1 10 000 m

Helsingfors 1952
Länk till annan webbplats.
Guld K-1 1 000 m
Silver K-1 10 000 m

London 1948
Länk till annan webbplats.
Guld K-1 1 000 m
Guld K-1 10 000 m

Partners

Huvudsponsorer, logotyper