Segling 5,5m, finalen. Båtarna från Storbritannien (silver), Sverige (guld) och Frankrike syns på bilden. Foto: IOK:s arkiv

Publicerad 18 augusti 2015

Svenska prestationer i Melbourne

Den svenska truppen till OS i Melbourne 1956 blev endast 89 deltagare. SOK hade i förväg deklarerat att truppen skulle bli liten på grund av ekonomiska skäl. Trots det tog svenskarna hem 19 medaljer (varav tre i ridsport i Stockholm).

Roddarna var de som drabbades hårdast av återhållsamheten i att skicka deltagare till Melbourne. De hade fått besked om att de var tvingade att placera sig bland de tre främsta på EM för att kunna kvittera ut en OS-biljett. De klarade inte detta och SOK sade bestämt nej till deras deltagande.

Men roddarna hade då skaffat sig en sponsor i skeppsredaren Thordén i Uddevalla. Med hans pengar i ryggen kunde roddarna åka till Melbourne där de gjorde sensation och tog silver i fyran med styrman och kom fyra i åttan.

Roddkvalet i 8+ med Sverige, Ryssland och Italien. Foto: IOK:s arkiv

Brottningen en besvikelse

Brottning, som varit en säker svensk guldgruva sedan 1908, blev en grym besvikelse med en silvermedalj och tre brons, alla i grekisk-romersk stil.

Brottningsturneringen blev annars en turnering med mycket mygel där reglerna inbjöd till fiffel.

Det svenska silvret historia belyser en del av detta. Edvin Vesterby i bantamvikt hade inför sin sista match mot ryssen Vyrupajev följande läge: Förlorade han matchen på poäng skulle det bli brons men om han förlorade på fall skulle det ge silver!

Så när det var 30 sekunder kvar av matchen och Vesterby låg under klart på poäng kom ordern från mattkanten: "Sno dej, Edvin! Sno dej att gå på rygg!"

Edvin hörde ordern och förlorade matchen också på fall vilket säkrade silvermedaljen. Kanske inte så snyggt men reglerna var sådana och det var naturligtvis inte enbart Sverige som utnyttjade detta. Det fanns mängder av fler exempel på detta.

Världens kanotkung

En bra bit utanför Melbourne blev det däremot större svenska framgångar och inte oväntat var det hos kanotisterna och seglarna.

37-årige Gert Fredriksson tog vid Lake Wendouree sina fjärde och femte OS-guldmedaljer. Gert var länge osäker på om han skulle dubblera eftersom milloppet stod först på programmet. Men Gert tog chansen och kunde totalt ohotad vinna milloppet med tio (!) sekunder och sedan 1000 meter med nära tre sekunder. Än en gång visade Gert att han var världens kanotkung!

Gert Fredriksson. Foto: IOK:s arkiv

Thörn höll för pressen

Seglarna höll till i Port Philip Bay och där var Lasse Thörn stor guldfavorit i sin nya 5.5:a. Lasse infriade alla högt ställda förväntningar och hade guldet klart redan före den sista seglingen!

I drakbåtsklassen var det betydligt tuffare för Folke Bohlin. Guldet såg ut att vara vikt för norrmannen Ole Berntsen när det var två seglingar kvar. Bohlins chans var att vinna de två sista seglingarna medan Berntsen måste misslyckas för att förlora guldet. Bohlin tog chansen och vann de två sista seglingarna och klarade hem guldet med minsta möjliga marginal.

Historisk trots marginalerna

Små marginaler hade också Lasse Hall i moderna femkampen. Först var marginalerna små när han tog sig till Melbourne. Lasse missade SM-titeln och kvalade in som sista och tredje man.

Inför den sista grenen, terränglöpning, ledde Lasse knappt före de två finländarna Mannonen och Korhonen och amerikanen Lamber. Alla dessa hade tidigare slagit Lasse stort i löpningen tidigare under året. Så chanserna att Lasse skulle bli historisk och bli den förste i modern tid att vinna två OS-guld i modern femkamp var inte stora. Normalt sett skulle Lasse puttas ned till en fjärde plats.

Men än en gång visade Lasse vilken tävlingsmänniska han var. Han gjorde det omöjliga och sprängde alla både möjliga och omöjliga gränser och vann OS-guldet. Lasse fick också Bragdguldet för sin prestation.

Medaljörerna i Modern Femkamp, individuellt: Olavi Aleksanteri Mannonen, Finland (Silver), Lars Hall, Sverige (Guld) och finländaren Väinö Kalevi Korhonen (brons). Foto: IOK:s arkiv

Ingen höjdare i friidrotten

Sverige fick en dålig start på OS-tävlingarna i Melbourne då Europamästaren i höjdhopp "Benke" Nilsson inte ens klarade kvalhöjden. Alt berodde på att "Benke" kom till Australien med en muskelbristning i höften och kunde inte göra ett enda träningshopp och skadan läkte inte fram till tävlingsdagen. "Benke" var inte den ende friidrottaren som av Friidrottsförbundet släpptes iväg skadad till andra sidan jordklotet.

I höjd svarade Sverige ändå för en bra insats då Stig "Stickan" Pettersson i sin OS-debut klarade 2.06 som räckte till en fjärde plats.

Något som har gått till historien internationellt sett är löparduellen mellan Vladimir Kuts och britten Gordon Pirie. De brittiska tidningarna som redan då hade lätt att ta i med krigsrubriker i idrottssammanhang hade utropat kampen mellan dem på 5 000 och 10 000 meter som "århundradets löparmatch".

Pirie var känd som en spurtstark löpare medan Kuts var urstark. I deras första duell under spelen, 10 000 meter, låg Pirie fastnaglad vid Kuts rygg och gjorde inte några som helst försök att ta täten och dra. Kuts höll då ett ryckigt tempo med varvtider som pendlade mellan 64 och 73 sekunder och ständiga ryck i försöken att skaka av sig britten. Kuts försökte till och med stiga åt sidan för att låta Pirie gå upp i täten. Men till slut fick Pirie ge sig sedan Kuts med sina ideliga ryck halstrat honom. Med två kilometer kvar tvingades Pirie släppa och Kuts kunde vinna med sju sekunder medan britten halkade ned i fältet och slutade åtta.

Den brittiska pressen var inte nådig mot Pirie efter det loppet och inför halvmilen hade Pirie lagt alla guldplaner åt sidan och inriktade sig på silvret vilket han också klarade medan Kuts vann solklart med elva sekunder.

Därmed hade också Sovjet tagit sina första OS-guldmedaljer på herrsidan. Det skulle bli fler under kommande spel.

Sovjet blev i Melbourne också för första gången bästa nation sedan landet dominerat framförallt i gymnastik och brottning. USA halkade efter sedan man misslyckats totalt i simningen som man tidigare dominerat. Nu blev det hemmanationen som dominerade i simbassängen med sitt rekordunga lag med en medelålder på lite drygt 17 år.

Australien unga lag bidrog till att göra simsporten till de ungas sport och därmed föddes också diskussionen om i hur unga år man ska börja träna och tävla på elitnivå. En diskussion som pågår än i dag.

Den svenska insatsen i Melbourne fick inte godkänt av SOK och man konstaterade vid ett styrelsemöte efter spelen att de pengar som förbunden fick för sina OS-förberedelser inte alltid hamnade där de skulle utan uppslukades i förbundens ordinarie budget. Klarare regler krävdes.

Melbourne visade sig också var det sista, eller kanske förhoppningsvis snarare senaste, gången som Sverige fanns med bland de tio bästa nationerna på ett sommar-OS.

Partners

Huvudsponsorer, logotyper