Kanotens olympiska historia

Kanottävlingar körs i två typer farkoster, kajak och kanot. De första kanottävlingarna dök upp i mitten av 1800-talet.

Kajaken har sitt ursprung från Grönland som eskimåernas transport-, fiske- och jaktfordon. Kanoten å andra sidan har använts världen över för transporter, byteshandel och i krig.

John MacGregor bildade 1866 The Royal Canoe Club. Samme MacGregor hade åren före bildandet själv ritat en kajak sedan han studerat liknande båtar från antiken och framåt. 1871 bildades New York Canoe Club. De första damtävlingarna organiserades i Ryssland. På 1890-talet var kanotidrott populärt över hela europa.

Kanot kom in på det olympiska programmet 1936 efter att ha varit uppvisningssport 1924. Sedan sporten kom med på OS-programmet 1936 har tävlingarna och båtarna utvecklats för att gå snabbare och snabbare. Svenske Gert Fredriksson är en av världens mest framgångsrika kanotister i olympiska sammanhang med totalt sex guld, ett silver och ett brons.

Kanotslalom kom in på det olympiska programmet 1972 och körs i en bana som är cirka 300 meter lång med mellan 20 och 25 portar.