Fysiken är judons starka kort

Imorgon börjar Sveriges judokas sina OS-tävlingar. Inför tävlingarna i Rio har det för första gången funnits många OS-kandidateter i det svenska landslaget, men tillslut blev det Marcus Nyman, Martin Pacek, Robin Pacek och Mia Hermansson som togs ut för att representera Sverige. Judons gyllene generation har byggts av mycket träning, bra sparring och en hel del internationellt tävlande.

Den svenska judotruppen var bland de första att ta sig till Rio och OS-byn. Innan dess var de på förläger i Portugisiska Rio Maior, där de tillsammans med andra aktiva från den svenska truppen tränade och laddade upp under ledning av SOK:s team. Enligt förbundskapten Robert Eriksson har Sveriges judokas träningsdos ökat markant de senaste åren.

-Vi har tränat väldigt mycket, träningsdosen har ökat med 40 procent jämför med för några år sedan. Riktlinjen för våra landslagsaktiva är 600 träningstimmar per år. Givetvis måste det även vara hög kvalitet på passen och vi har därför rest mycket med laget, både för att tävla och för att få till bra sparring, säger förbundskapten Robert Eriksson.

Bröderna Robin och Martin Pacek tävlar båda i Rio, Foto: Vilhelm Stokstad/TT

Sverige är trots allt en liten judonation, vilket gör det extra viktigt att få till alla detaljer runtomkring riktigt bra. Förbundskapten Eriksson menar att Sverige särskilt på ett område - fysträningen - ligger i internationell framkant. Ett viktigt stöd där har varit SOK:s träningsrådgivare Richard Nilsson och Jesper Sjökvist.

-Ja, i fysträningen är det få som slår oss på fingrarna. Man blir lite förvånad över hur dåliga många av de större nationerna är när det gäller fysträningen, fruktansvärt dåliga faktiskt om jag ska tala klarspråk. Men de är i gengäld desto bättre på judo och har mängder av utövare på hög nivå, säger Eriksson.

I sin roll som förbundskapten ansvarar Eriksson för att göra avvägningar mellan tävling kontra träning och återhämtning.

-Vad de aktiva ska genomföra för träning beror alltid på hur de har tävlat. Har man gått fem matcher i en tävling så blir kravet på återhämtning förstås ett annat än om man åkt ut direkt och bara gått en match. Där måste man ha lite fingertoppskänsla, säger Eriksson.

Judoteamet på läger i Rio Maior, Foto: SOK

Redan efter OS i London sattes målsättningen för Rio - tre OS-kvalificerade och en medaljmatch. Målet om antalet kvalificerade har uppfyllts och kvar är målet om medaljmatch. Truppens aktiva har varit uppe i medaljmatcher på både EM och VM.

-Självklart strävar alla egentligen efter en medalj. Störst chans att lyckas med det har onekligen Martin Pacek, resten av truppen ligger en bit efter. Men är det någonstans chansen finns så är det på ett OS där aktiva antingen klappar igenom eller lyckas höja sig. Jag gjorde mitt första OS som ledare 2012. Jag såg då hur många det var som inte klarade av att hantera situationen. Därför tror vi på att vara väldigt tydliga med vad som väntar, säger Robert Eriksson.

Imorgon tävlar Mia Hermansson (63 kg) och Robin Pacek (81 kg) kl 15.00.

Artikeln är del 13 i en artikelserie om de svenska förbundskaptenerna. För tidigare artiklar se:

Del 12: Karin Torneklint - Friidrott Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.