Guld-Gunnars guld i München
Gunnar Larsson hade två år innan OS tagit tre guld på EM i Barcelona och fanns med i allra högsta grad i medaljsnacket inför OS i München 1972.
Gunnar Larsson (närmast kameran) i jämn kamp med amerikanen Tim Mckee under finalen på 400 m medley under OS i München 1972. Foto: Scanpix
För att Gunnar skulle ta guld så behövde han att knäcka sin egen träningskompis i USA den amerikanske favoriten, Gary Hall.
Först gällde det 400 meter medley. På fjärilsimmet tappade Gunnar fem sekunder till Gary Hall och växlade som trea från slutet till ryggsimmet där Gunnar tappade ytterligare och var 7,5 sekunder efter Hall efter halva loppet.
På bröstsimmet kom Tim McKee upp och la sig i tätstriden. Inför det avslutande frisimmet låg Gunnar på fjärde plats 2,2 sekunder efter ledande McKee. Hall var knäckt men Gunnar hade krafter kvar och tog upp jakten på McKee. Amerikanen stumnade till och Gunnar åt upp försprånget. Men var det hela försprånget? I mål var det omöjligt och den stora anslagstavlan kunde inte ge besked. På den noterades de båda för samma tid 4.31,98. Men efter någon minut kom tusendelarna upp. Larsson 4.31,981, McKee, 4.31.983. Två tusendelars marginal. Mest rättvist hade naturligtvis varit om guldet delats men efter det här loppet kom också en regeländring till stånd. Men guldet och marginalerna var på Gunnars sida och det var också det första svenska simguldet sedan 1928 då Arne Borg vann 1500 meter fritt.
Gunnar Larsson efter att ha korats till segrare på 400 m Medley. Foto: IOK:s arkiv
Lät sig inte luras
Gunnars andra final var på halva distansen, 200 meter medley. Här var de amerikanska simmarnas taktik att med en tuff öppning knäcka Gunnar som skulle lockas att gå med i det höga tempot.
Men Gunnar lät sig inte luras och kunde ta kommandot efter ett perfekt genomfört bröstsim. Här utklassade han Hall som hade 40,8 mot Gunnars 37 blankt. På frisimmet var Gunnar ohotad och kunde vinna på världsrekordtiden 2.07,17. Favoriten Hall slocknade totalt efter den hårda öppningen och hamnade utanför prispallen på fjärde plats.
Gunnar hade faktisk chans att ta en tredje medalj - på 400 meter fritt. Men han sumpade chansen. Gunnars 4.09,8 räckte inte till final och det grämde Gunnar. Han visste att om ha bara klarade av försöken i morgonväkten skulle han ha en bra chans i finalen. Så bra var han. Nu missbedömde Gunnar farten i försöket och fick aldrig visa vad han kunde.
