Dubbla friidrottsguld

Den 22 augusti 2004 var dagen då Sverige blev tog två olympiska guldmedaljer i friidrott inom loppet av några timmar. En svensk gulddag att minnas från OS i Aten 2004.

Den 181 cm långe höjdhopparen från Värmland Stefan Holm var den förste av svenskarna som gjorde entré på Olympiastadion. De tre första hoppen, 2.20, 2.25, 2.29, klarades av lekande enkelt i första försöket. På 2.32 kom den första rivningen och det en aning onödigt vilket också Stefan visade klart och tydligt i det andra försöket där han hade mycket luft mellan sig och ribban. På 2.34 var åtta man kvar i tävlingen med Stefan i det läget på en fjärde plats.

Amerikanen Matt Hemingway tog ett grepp om ledningen när han klarade i det första försöket. Klarade i första gjorde också Jaroslav Bába, Tjeckien, medan Jamie Nieto, USA, gled över i sitt andra försök. Holm däremot rev både sitt första och andra försök och inför det tredje och sista stod han inför det bistra faktumet att en rivning skulle innebära en plats utanför prispallen. Med kniven på strupen fick Stefan på en bra träff och klarade. Men han låg fortfarande kvar på den där trista fjärde platsen.

Nästa höjd, 2.36, hade Stefan klarat en gång tidigare under säsongen så det var väl ungefär där hans maxkapacitet låg denna säsong. Hemingway inledde med en rivning innan det var dags för Holm. Nu fick Stefan på en ganska bra träff men hoppet var inte perfekt. Han var på ribban med låren och ribban, darrade några tiondelar av en sekund innan den bestämde sig för att ligga kvar. När sedan Nieto och Bába rev sina första försök hade den holmska fjärdeplatsen förvandlats till en förstaplats.

Nu var frågan bara om någon av de andra tre skulle ta 2.36 och på så sätt föra kampen vidare mot högre höjder. Men samtliga rev ur sig efter att varit mer eller mindre nära att klara. Men det var bara en man som klarade 2.36 meter och det var Stefan Holm som oerhört lättad och glad tog hela Olympiastadion i sin famn under sitt ärevarv.

Christian Olsson släppte aldrig greppet

Samtidigt med höjdfinalen pågick trestegsfinalen med Christian Olsson som stor favorit. Hans 17.68 i kvalet, det längsta kvalhoppet i OS-historien, visade att formen fortfarande var på topp.

Inför OS hade han bara förlorat en enda tävling och redan i den första hoppomgången visade Christian att han definitivt inte tänkt förlora den här tävlingen. Med 17.69, efter ett inte alls perfekt hopp, visade han konkurrenterna att han inte hade några planer på att förlora en andra tävling denna säsong.

Marian Oprea, Rumänien, var mannen som slagit Christian denna säsong, på DN-galan, och han slog till med 17.55 i sitt första hopp. Christian kontrade i andra omgången med svenskt rekord, 17.79 och där gick luften mer eller mindre ur tävlingen. I den tredje omgången mätte hoppet 17.69 och i den fjärde omgången 16.82 för att i den femte omgången återigen hoppa över 17 meter. Denna gång med 58 centimeter.

Den sista omgången avstod Christian eftersom segern och OS-guldet redan var säkrat. Med svenska flaggan över axlarna och synbarligen rörd kunde Christian göra sitt ärevarv i det fullsatta Olympiastadion. För andra gången denna magiska kväll var det en svensk som fick ta emot publikens stående ovationer.