Boorks egna lösningar

Damkroniornas förbundskapten Leif Boork fortsätter här sin analys och jämförelse med toppnationerna USA och Kanada.

Teknik

”Vi ligger definitivt efter här. Passningsspelet och skotten är kanske våra största svagheter. Tittar vi på herrhockeyn så har våra bästa spelare hamnat i NHL just för att de är så spelskickliga.

Men det handlar återigen om vardagen här hemma inte har ställt de här kraven på våra bästa tjejer.

Mina funderingar

Jag har dock lite funderingar, som jag bland annat plockat med mig från USA, kring hur vi kan utveckla detta. Ofta när man ska lära in nya saker så höjer man stressen för att det ska ske fortare. Men jag är inte så säker på att det är rätt i det här fallet för det går ut över det tekniska utförandet. En teknik som redan är bristfällig från början. Men förutsättningarna – i form av den svenska hockeykulturen – är så bra att jag är övertygad om att vi kommer att klara av detta.

Historisk bakgrund

En intressant iakttagelse där från herrhockeyn är att såväl nordamerikaner som finländare ofta skjuter väldigt bra. Vad kan det bero på? Jag tror att det finns en historisk bakgrund till det. Där finns nämligen fler slagbollsporter – boboll, baseball, lacrosse –så spelarna får detta med sig från unga år genom skolidrotten. Vi – och även det gamla Sovjetunionen – har däremot rötterna i bandyn där det mest handlar om skridskoåkning och klubbteknik. 1934 spelades den första hockeymatchen i Ryssland och då var det bara bandyspelare på isen”.

Skridskoåkning

Våra damer är – precis som herrarna – bra skridskoåkare. Det förekommer mer tempoväxlingar i Nordamerika men i grunden tror jag ändå inte att vi är sämre skridskoåkare än något annat lag i världen. Spelet med press - understöd kräver enormt mycket skridskoåkning och en bra snabbuthållighet.

Det löps för lite

Jag tycker att vi klarar av att vara nära motståndaren, flytta över spelet och backchecka hem lika fort som vi anfaller. Men när vi sedan erövrar pucken och ska tempoväxla i en omställning finns det en del att jobba på. Här finns förstås också en fysisk komponent, att orka gå i bägge riktningarna. Jag upplever att det är samma problem hos svenska klubblag – och landslaget – i fotboll. Man löper helt enkelt alldeles för lite. Det är ju rörelsen som flyttar på motståndaren och öppnar upp ytor”.

Träningsvolym och intensitet

”Jag är en tränare som generellt vill att vi ska träna mycket. Återhämtningen är förstås alltid viktig, men när du väl kör så tycker jag att vi har alldeles för många 80-procentare i svensk hockey.

Vi behöver träna med högre intensitet! Det känns som att man inom både svensk dam- och herrhockey blivit helt fångad av detta med belastningsnivåer och 30-sekundersbyten. Allt för många spelare reagerar med förnuftet.

Hård matchning - bättre spelare

Jag vill till exempel att våra backar ska gå med mycket mer i anfallen, Vi får ju försvara oss ganska mycket mot topplagen. Då dyker det kanske upp ett omställningsläge ibland – men då åker backen och byter för då har det gått 40 sekunder och då har hon lärt sig att hon är trött. Det där är nedpräglat i den idrottskultur vi lever i i dag. Jag säger istället: om vi har pucken – gå! Du orkar!

Jag har märkt att spelare som jag matchar hårt bara blir bättre. De kommer liksom in i ett flöde. Ett tillstånd som är väldigt energisparande. Återigen – det handlar om balans. Ramar behövs absolut men när du ser att det fungerar: go with the flow! Jag tror att idrottsutövare som tränar varje dag – och har gjort det år ut och år in- har en mycket högre kapacitet att ta ut än vad de själva tror. Det har bara inte upptäckt det. Vi lever ju i en väldigt bekväm kultur men ska vi upp och konkurrera i skarpt läge internationellt – då är det inte speciellt bekvämt”.