Boorks jämförelser

Kanada och USA är damhockeyns två giganter. Hur står sig egentligen Damkronorna mot dem i spelets olika delar? Det här är förbundskapten Leif Boorks bedömning.
I två artiklar går Leif Boork igenom sex viktiga områden. Den första delen kommer nu och del två på måndag.

Taktik

”Transatlantiska spelare är mer detaljstyrda än vad våra tjejer är. Jag reflekterade över en sak då jag besökte ett lag på den senaste resan. Coachen där hade för sig en massa tecken då han stod i båset. Och det där känner man ju igen om man vet hur amerikansk foboll och baseball fungerar. Där är det också en massa tecken för hur spelarna ska agera på planen.

Detta märkte jag även i Lake Placid förra året då den kanadensiska tränaren stod och visslade i båset för att de skulle komma och byta. Oavsett var spelet var så visslade han och de kom lite som Pavlovs hundar.

De har resurserna

Å ena sidan är de väldigt skickliga på detta eftersom de har resurser att följa upp allt med videoanalyser och personal. De är också uppvuxna med ett hierarkiskt system där tränaren säger åt dem vad de ska göra. Den nackdel jag också kan se där är att de saknar flexibilitet att lösa olika uppgifter – och det är ju likadant inom herrhockeyn.

Mitt mål är att skapa ganska strikta ramar, men att de ramarna inte ska vara så detaljstyrda så att spelarna tappar sina egna beslut. När det dyker upp saker på – eller vid sidan av – isen ska man inte behöva tänka: ”Vad tycker coachen om det här?”. Man ska vara ansvarig för sitt beslut och får då också ta konsekvenserna av det.

Våga ta kritik

En konsekvens kan ju bli att man får en utskällning av coachen eller att det blir ett baklängesmål. Men det ska de våga ta. Så någonstans mittemellan de här båda systemen skulle jag önska. Jag kan tycka att det ibland är för slappt i Sverige. Men jag tror inte heller på den extremt styrda verksamheten. Det är en utmaning att försöka forma en sådan balans.

När ska du som coach vara strikt och när ska du ta ett steg tillbaka? När du är ”tränare mitt i karriären” kan du lätt ”overdo it”. När du är i slutet av den kan du vila lite mer i din erfarenhet och låta saker och ting vara.

Men man får aldrig tveka att gå in och styra upp det om man anser att det krävs. Jag tror mycket på den svenska kollektivismen och att vi ska göra det vi är uppvuxna med. Inte kopiera det andra är bra på”.

Spelförståelse

”Visst, deras spelare är mer styrda. Men i detta hierarkiska system så tar sig ändå stjärnorna ganska stora friheter, även om tränaren försöker styra upp dem. Konsten är att försöka få stjärnorna med sig också. Få dem att följa ramarna, men samtidigt inte vara på dem så mycket att de tappar motivationen.

Ligger efter

När det gäller spelförståelse så tror jag att vi på damsidan ligger efter. Men jag tror också att det är en sak vi kan förbättra. För den miljö damerna har vuxit upp i här i Sverige har inte krävt av dem att behöva tänka: ”Om pucken befinner sig där så måste kanske jag röra mig innan för att visa mig för medspelaren”. Det har fungerat ändå därför att omgivningen har varit sämre. Så svaret är både ja och nej.

Nej, vi har inte samma spelförståelse intrimmad i laget. Men ja, vi har goda möjligheter att bli lika bra på den här punkten. Det handlar om att medvetandegöra spelarna om olika detaljer så att de kan jobba vidare med dem i Riksserien. Vi kan ju inte åka till Kanada och USA hur ofta som helst”.

Mentala egenskaper

”Bronsmatchen mot Schweiz i Sotji 2014 var helt en mental historia. När vi ledde med 2-0 med en period kvar så kände tjejerna bronsmedaljen runt halsen.

Det var definitivt en mental härdsmälta där under den sista perioden. Vi har försökt göra små saker i våra dagliga rutiner, både på och utanför isen. Dels för att göra saker som andra inte gör. Dels för att få in en typ av disciplin i vårt uppträdande.

Små viktiga saker

Saker som vi gör regelbundet, oavsett omständigheterna. Små saker som ryckta ur sitt sammanhang kan te sig naiva, nästan lite löjliga. Vi har alltid skridskoskydden på då vi går ut. Vi har alltid två klubbor med ut till rinken. Vi har till och med tagit bort vattnet på de korta träningarna. Det har blivit lite som en nappflaska för spelarna ibland. När vi mötte Sovjet med Tre Kronor – då de vunnit 50 raka matcher – så kunde vi konstatera att de inte drack en droppe under matcherna.

Jag vill pressa gränserna. Skapa känslan att: oavsett vad som händer så gör vi vår grej. Då blir man trygg i det. Vi hänger inte på sargen då vi står i leden. Allt det här ska så småningom bli en spelarbok där det ska finnas både spelmässiga rutiner och saker utanför isen. ”Så här gör vi i Damkronorna”.

Del två av Leif Boorks analys kommer på måndag.