Jan Karlsson

Fristil eller antik stil (grekisk-romersk) – för Jan Karlsson spelade det ingen roll. Han behärskade båda och blev i München medaljör i två stilar – en unik bedrift. I den antika stilen pressade han sina motståndare med kraftfulla nacksvingar eller omvända livtag. I fristil var den så kallade bilgesaxen specialgreppet.
Janne deltog i 25 internationella mästerskap, från VM i fristil i Manchester 1965 till OS i fristil i Montreal 1976. Hans medaljsamling omfattar totalt ett guld, fyra silver och fyra brons. Med nio SM-guld i den antika stilen har han hela 28 SM-guld, ett delat rekord med tungviktaren Tomas Johansson. Det är inte utan anledning som Janne, i hemstaden Trollhättan och i svensk brottning går under namnet ”Janne Medalj”.
Vid EM i tyska Ludvigshafen 1975 blev Janne historisk, han tog Sveriges 100:e internationella titel (OS, VM och EM), han blev den 40:e att vinna ett internationellt mästerskap, det var också Sveriges 40:e EM-titel i grekisk-romersk stil och Janne deltog för 20:e gången i internationellt mästerskap. I EM-finalen poängslog Janne, 9–4, den polske världs- och olympiske mästaren Vieteslaw Macha.
Vid OS-invigningen i Montreal 1976 var Jan Karlsson fanbärare för den svenska truppen, ett hedersuppdrag. Det var andra gången som en brottare gick i spetsen för den svenska truppen, först ut var Einar Råberg (1890–1957) vid Paris-OS 1924. Råberg, från Döderhult i Småland, var brottningens banbrytare och obestridde ledare från 1921, då förbundet bildades, till 1939 då han blev RF:s förste verkställande direktör. Einar Råberg var under sin tid en av svensk idrotts internationellt mest kända och uppskattade ledare.
KÄLLA: Olympiaboken