“Hålla”, som han kallades är en av svensk simidrotts största. Senare delen av 1980-talet och större delen av 1990-talet tillhörde definitivt Anders Holmertz. Med fem OS-medaljer, varav fyra silver, två VM-guld, två VM-silver, ett EM-guld, tre EM-silver och ett EM-brons samt 72 individuella SM-tecken tillhör Anders simningens mest medaljtyngda – alla kategorier. Med mamma Annica som badvakt i födelsestaden Motala, blev simhallen tidigt ett andra hem för Anders. Här fanns också simtränaren, och hans blivande styvpappa, Sven-Arne Selling. Som 15-åring slog Anders igenom med JEM-guld på 1.500 m.
Det enda som saknas i meritlistan är en individuell mästerskapstitel på lång bana (50 meter) OS- eller VM-guld. Hans bästa distanser var 200 m frisim och 400 m frisim. Han var slutman i 1994 års klassiska lagkappslag som tog VM-guld på 4x200 m frisim i Rom, Sveriges första lagkappsguld på 32 år, övriga i laget var Christer Wallin, Tommy Werner och Lars Frölander.
4x200 fritt är lagkappsimningens ”blå band” och den mest prestigetunga lagkappen, notera att Sverige, med Anders Holmertz som ankare, tog OS-silver i Barcelona 1992, VM-guld i Rom 1994 och ännu ett OS-silver Atlanta 1996. En medaljsvit som väcker stor respekt.
Efter OS i Atlanta 1996 såg ”Hålla” slutet på karriären och en sista satsning gjordes mot kortbane-VM i Göteborg 1997, hans facit blev ytterligare två lagkappssilver, 4x100 m fritt och 4x200 m fritt.
Vid sidan av simningen utbildade sig Anders till datatekniker och bor numera i Linköping där motioncykling har ersatt 15 års envis simträning, fem timmar om dagen. Anders har deltagit i flera Vättern-rundor.
– Jag började att cykla för att inte säcka ihop efter simträningen. Och Vättern Runt har passat mig perfekt, har ”Hålla” förklarat.
Som person var Anders Holmertz ofta tillbakadragen, men ett föredöme i umgänget med övriga i simlandslaget, alltid lojal och hjälpsam mot nya simmare på väg upp i karriären. Hans matvanor var omtvistade; Anders sade inte nej till en hamburgare och syntes aldrig i hälsokostaffärer. Han fanns i den absoluta världstoppen i över 10 år och är jämte Lars Frölander Sveriges främsta manlige simmare i modern tid, eller efter Gunnar Larsson-epoken på 1970-talet.
KÄLLA: Olympiaboken