40 år i profilkläder

Han har funnits med i fyra svenska OS-trupper. Men det är inte som aktiv i det mediala strålkastarljuset Leif Larsson kan se tillbaka på en framgångsrik idrottskarriär.

- 40 år i profilkläder har det blivit, säger han och ler.

Bakom varje framgångsrik idrottsman- eller kvinna står det – nästan – alltid en eller flera så kallade resurspersoner. Specialister med kompetens inom något viktigt område för idrottsprestationen. Leif Larsson – som en gång i tiden var innehavare av ett antal svenska rekord i marklyft – gick sin första stegutbildning i Svenska Tyngdlyftningsförbundets regi i mitten av 1970-talet på Bosön. Föga anade han nog då att det skulle bli nyckeln till flera decennier i idrottens tjänst. Många är de idrottsstjärnor – Pernilla Wiberg, Charlotte Kalla, Mats Sundin, Sarah Sjöström, Lassi Karonen med flera – som under sina karriärer fått och alltjämt får hjälp med sin fysträning av Leif Larsson.

- Rio blir mitt femte OS. Tanken var egentligen att Sotji skulle bli en lämplig avslutning. Men så hörde Rickard Grip av sig inför skid-VM i Falun – och då var det ju ändå så nära i tid till OS i Rio. Och här sitter jag nu, säger han.

Leifs yrkeskarriär började på Bosöns idrottsinstitut. Här kom Leif och fysiologen Lennart Gullstrand länge att utgöra ett radarpar i Bosöns idrottslaboratorium.

- Det var jag, Lennart och syster Dagmar i labbet. Lennart hade dragit igång testverksamheten i en liten skrubb med ett löpband, säger Leif.

Segling, längdskidor, simning, kanot och rodd. Där har ni idrotterna som Leif Larsson varit fysansvarig för under sina år hos Sveriges Olymiska Kommitté. När styrketräningen slog igenom på bred front i idrotts-Sverige i mitten av 1980-talet var Leif Larsson med sin bakgrund inom tyngdlyftningen som klippt och skuren för att lära ut de olympiska lyften till aktiva från olika idrotter.

En resurspersons roll skulle kunna sammanfattas kort med finansmannen Marcus Wallenbergs motto: att verka men inte synas. Det är bakom kulisserna som Leif Larsson dragit sitt strå till den svenska medaljstacken. När de stora mästerskapen väl börjar och det sedvanliga mediepådraget är igång har han i huvudsak genomfört sitt uppdrag.

- Så är det. Deltagandet på OS är mer som en gåva, att du även får vara med då lackskorna ska på. Men under OS i Vancouver körde jag faktiskt ett par korta skivstångspass med längdskidlandslaget. Det handlade mest om att få igång nervtrafiken och initiativet kom från de aktiva själva. Men som del av ett resursteam så är det ju genom alla förberedelserna som man inser hur mycket de aktiva har satsat för att nå sina mål. Alla dessa timmar i styrkelokaler och skidspår för längdåkarna. Har man varit med hela den resan så vet man också vad det kostat, säger Leif.

När klockan nu snart ringer för det sista varvet i Leif Larssons yrkeskarriär så är det förstås gott om starka OS-minnen i galleriet. Många är de svenska idrottsstjärnor som härbärgerar en speciell plats för ”Leffe” i sina stora idrottshjärtan. Att viga sitt liv åt att hjälpa andra människor att nå sina drömmars mål – kan man ha ett bättre arbete egentligen? Och precis som i livet i övrigt så infrias ibland drömmarna som de exempelvis gjort för Charlotte Kalla och Mats Sundin – två OS-guldmedaljörer som Leif haft förmånen att jobba med. Men det händer också att de kraschlandar mot det stengolv som kallas verkligheten. Som det gjorde för Lassi Karonen under två olympiska spel i följd.

- Lassi är kanske den idrottare jag följt närmast sedan jag började på SOK. Jag minns hur vi började tro på medalj – kanske till och med guld - i Peking 2008 efter hans fantastiska semifinal. Men så ringde Pliggen (Lassis tränare och förbundsläkare) mig sent på kvällen innan finalen och meddelade:

- Lassi ligger sjuk.

- Fyra år senare är det ny OS-final i London 2012 och Lassi går upp i ledningen efter 500 meter. Ljudnivån var som på en VM-final i fotboll och 40 000 britter lyckades till slut vråla hem bronsmedaljen åt Allan Campbell som efteråt inte klarade av att ta sig ur båten. Lassi kom fyra och det är klart att det hade varit fantastiskt med en medalj. Men på kvällen gick jag fram till Lassi och Pliggen och tackade dem för att få ha bevittnat en stor idrottshändelse, berättar Leif Larsson med inlevelse.

För Leif Larsson återstår ännu en stor idrottshändelse – OS i Rio nästa sommar. Mottot är väl ganska klart: gärna pension – men först en rejäl medalj!