Jobbiga tankar - de har hjälpen!
Det vi människor upplever som obehagligt försöker vi undvika.
I livet så också i idrotten.
SOK:s idrottspsykologiska rådgivare Carolina Lundqvist och Henrik Gustafsson hjälper elitidrottare att hantera jobbiga tankar och känslor istället för att fly undan.
-Att vika av inför det som upplevs som obehagligt är ett vanligt fenomen inom tävlingsidrotten. Nervositet och ängsliga tankar inför en tävling eller match kan framkalla rent fysiska reaktioner och en känsla av att vilja fly. Den goda nyheten är att det går att prestera ändå – med jobbiga känslor och tankar – det är den moderna KBT-modellens huvudbudskap, förklarar Carolina Lundqvist som själv doktorerat inom området ”Nervositet hos tävlingsidrottare”.
Fortfarande kvar i stenåldern
I dagens samhälle hanterar vi sofistikerade smarta telefoner och datorer till vardags. Men det betyder likväl inte att vi helt har lämnat stenåldern bakom oss.
Fortfarande är vi byggda för alternativen kamp eller flykt på savannen. Att försöka ändra på detta evolutionära faktum låter sig knappast göras.
Några lejon jagar förvisso oss sällan i dag. Men mekanismerna för att undvika dem – det parasympatiska påslaget – finns fortfarande kvar i våra kroppar och tenderar att göra sig påmint vid situationer som kan upplevas som hotfulla – som en idrottstävling till exempel.
Så här förbereder sig kroppen
Ökad puls, snabbare andhämtning samt omfördelning av blod från de små till de stora muskelgrupperna är några tydliga tecken på att kroppen håller på att förbereda sig för kamp.
-Problemet är att de här symptomen istället ofta tolkas som något negativt av idrottsutövaren. Det gäller även alla de tankar och känslor som kan fara iväg inför en idrottsprestation. Då är det viktigt att veta att en tanke bara är en tanke. En känsla blott en känsla, säger Carolina Lundqvist.
Obehagliga straffar
Ett obehag i idrottssammanhang kan se ut på en mängd olika sätt. En tydlig situation inom fotbollen är straffsparksläggningar. Obehaget kan då bli så stort att stora stjärnor viker undan och lägger över ansvaret på någon annan.
När Sverige åkte ur EM-kvartsfinalen mot Holland 2004 efter straffar var det flera ”naturliga” straffläggare som avböjde ansvaret. Den som vill läsa mer om detta fenomen rekommenderas att läsa den norske idrottspsykologen Geir Jordets forskning om ”Straffarnas psykologi”. Även i själva spelet kan det för spelare som för stunden har dåligt självförtroende kännas obehagligt att ta emot bollen i vissa situationer. En kortsiktig ”lösning” på det problemet kan då vara att hålla sig i passningsskugga. Mänskligt, men naturligtvis inte något som är hållbart i längden.
Lätt att lägga över ansvar
Tendensen att lägga över ansvaret på någon annan återfinns förstås i samtliga lagbollspel, som ishockey till exempel.
-Vi jobbar hårt med att spelarna ska våga hålla i pucken. Målet är att få bort att de bara dumpar iväg den när de blir stressade av motståndare. Det kan av vissa säkert upplevas som mer nervöst, att det är mitt fel om det blir ett baklängesmål. Men vad är egentligen det värsta som kan hända? Att det blir närkamp och man blir av med pucken? Det visar sig emellertid att man ofta har mer tid på sig än man tror och att det brukar lösa sig, säger Damkronornas assisterande förbundskapten Olof Östblom.