Ragnar Lundberg

Den glade smålänningen (Madesjö strax utanför Nybro) var under ett decennium en av världens bästa och pålitligaste stavhoppare. Tre fina olympiska tävlingar kompletterades av EM-guld 1950 och EM-silver 1954.
”Ragge” erövrade sin olympiska medalj i Helsingfors 1952, Sverige skulle få vänta i 20 år på nästa friidrottsmedalj i ett OS (Ricky Bruch).
I den finska huvudstaden kämpade stavhopparna i fem timmar. När Ragnar tog 4,40 i första försöket ledde han tävlingen. Men amerikanerna Bob Richards (4,55) och Don Laz (4,50) levde upp till sitt favoritskap. Richards, ”den stavhoppande pastorn”, brons i London 1948, skulle 1956 försvara sitt OS-guld. Lundberg och Sovjets Petro Denisenko tog båda 4,40. Bronset till Ragnar på färre hopp.
Ragnar Lundberg höjde det svenska rekordet från 4,21 till 4,46. Han hade 1948–55 europarekordet (4,32–4,44). IFK Södertälje-hopparen vann SM i stav elva gånger i rad (1948–58).
Jämte stavhoppandet var Lundberg också en mycket skicklig kort häcklöpare: EM-silver 1950 samt SM-guld 1949–51 och 53.
”Ragge” flyttade 1989 hem till Småland och Nybro; han kom att avlida i Kalmar.
KÄLLA: Olympiaboken