En av Sveriges främsta friidrottare någonsin men samtidigt en av de mest egensinniga, kontroversiella och frispråkiga idrottare genom tiderna.
Han upptäcktes omedelbart av demontränaren Viljo Nousiainen. Med den perfekta kroppskompositionen, rätta koordinationen och tjurrusiga psyket var han ädelstenen i den hop av ungdomar som Viljo tog sig an. Viljo blev även Patriks styvfar och kunde ägna ännu mer tid åt honom. När sedan Patrik Sjöberg i sin bok ”Det du inte såg” (2011) avslöjade att Viljo var pedofil solkades hans gloria rejält. I det ljuset är det lite lättare att förstå Patriks (ut)agerande.
Första SM-guldet kom redan vid 16 års ålder, den yngste manlige mästaren någonsin. Grabben utan gränser blev också yngste seniorrekordhållaren när han övertog Rune Alméns 2,24.
Under sin karriär vann han allt man kan tänka sig utom just OS, vilket är en tagg som skaver i honom än idag. Han deltog tre gånger och lika många gånger tog han medalj. I Los Angeles blev det silver, två centimeter efter Dietmar Mögenburg. I Söul delade han bronset på bästa OS-resultatet 2,36, slagen återigen med två centimeter, denna gång av Sovjets Gennadij Avdejenko. I Barcelona blev det åter silver, i en av de jämnaste tävlingarna någonsin. Fem man nådde samma höjd, Javier Sotomayor tog i första försöket och Sjöberg i andra. Han försökte också en fjärde gång men en skada satte stopp i Atlanta och han kom inte ens till start. Han kan dock trösta sig med att han är den ende manlige höjdhopparen som tagit tre OS-medaljer.
De största enskilda ögonblicken i karriären var VM-guldet i Rom 1987 och världsrekordet på DN-galan och Stadion samma år då 20.000 åskådare hade stannat kvar långt efter att alla andra grenar var avslutade för att följa Patrik mot världsrekordet.
Ett av de första uppdragen efter karriären blev, lustigt nog, som sportkommentator. Han har väl i ärlighetens namn inte riktig hittat någon ny yrkesroll utan mer drivits av instinkt. Vid EM i Göteborg var han gästkrönikör och det slutade i en kokainhärva tillsammans med bland andra Sven Nylander.
Förutom ovan nämnda meriter så vann han även inomhus-VM-guld 1985, silver 1993, brons 1989. Inomhus-EM-guld 1985, 87, 88 och 92 samt åtta SM-guld. Inomhusvärldsrekord, 2,38 (1985) och 2,41 (1987), europarekord inom- och utomhus.
KÄLLA: Olympiaboken