Lars-Göran Arwidson

Närmare en olympisk guldmedalj än Lars-Göran Arwidson var i Sapporo 1972 går knappast att komma.

Dalkarlen (född i Malung) hade redan i Grenoble 1968, som 21-åring, visat kapacitet. I stafetten var det hans fina förstasträcka (tvåa) som lade grunden till det svenska bronset.

I Sapporo avbröts först det individuella loppet på grund av snöyra. Men dagen därpå kunde skidskyttarna sätta i väg i strålande solsken. Arwidson fick en fin start. Felfritt på den första skjutstationen gav en tredjeplats, 21 sekunder efter ledaren, regerande olympiske mästaren Magnar Solberg, Norge.

I skjutning nummer två missade Solberg ett skott och felfrie Arwidson var nu etta. Men så det för svensken så ödesdigra tredje skyttet – två bom, två tilläggsminuter, och hiss ner till femte plats.

Limaåkaren lyckades sedan koppla bort besvikelsen tillräckligt för att åter skjuta noll på sista stationen. När tävlingen summerades kunde konstateras att Solberg försvarat sitt OS-guld, 12 sekunder före DDR:s Hansjörg Knauthe. På tredje plats Lars-Göran Arwidson, 32 sekunder bakom Solberg. När Arwidsons tavlor senare närmare inspekterades kunde konstateras att ett av bomskotten på tavla tre satt bara bråkdelen av en centimeter på fel sida. Så mycket kan skilja ett brons från ett guld!
1978–80 ledde Lars-Göran Arwidson som rikstränare det svenska skidskyttelandslaget.
KÄLLA: Olympiaboken