Han hade sprungit två olympiska spel utan att ta en medalj. I Montreal 1976 lade Anders Gärderud det förflutna åt sidan – och sprang snabbare än någon människa gjort tidigare på 3 000 meter hinder.

Anders Gärderud stod inför Montreal med en meritlista få kunde matcha: EM-silver 1974 i Rom och inte ett utan två världsrekord på 3 000 meter hinder under 1975.

Trots hans digra meritlista tvivlade många på Gärderud på grund av hans tidigare två OS-framträdanden 1968 och 1972 som inte gett några framskjutna placeringar. Och när Gärderud ådrog sig en lårmuskelskada veckan innan start tystnade inte skeptikerna. Men skadan fick en oväntad effekt: den vältränade löparen fick vila sig in i formen.

Långspurt knäckte konkurrenterna

I finalen var det aldrig taktiken som ställde till det. Med en 300 meter lång spurt knäckte Gärderud fältet. De farligaste konkurrenterna var östtysken Frank Baumgartl och polacken Bronislaw Malinowski.

Vid sista bocken låg Gärderud först – med Baumgartl tätt intill. Östtysken satte in en sista kraftansträngning men klarade inte hindret och föll. Malinowski navigerade runt sin liggande konkurrent och tog silver. Gärderud hade redan passerat.

Klockan visade 8.08,02 – ett nytt världsrekord. Det var Sveriges första OS-guld i friidrott sedan London 1948. John Mikaelsson hade visserligen tagit guld på 10 km gång i Helsingfors 1952, men gång sorterade då under ett eget förbund i Sverige och räknades inte till friidrottsfamiljen.

En påstådd icke-vinnare hade blivit en av de stora segrarna, en bragdman som slutligen vunnit den svåra kampen mot sig själv. Efteråt sa Gärderud, mycket stolt över guldmedaljen:

– Omåttligt stolt. Inte direkt, det kom först lite senare. Efter en timme eller två, jag kommer inte riktigt ihåg. Men jag kände att jag för alltid skulle vara nöjd med mig själv.

Delad kungatitel

Trots Gärderuds triumf var han inte ensam om att dominera friidrottsarenan i Montreal. Finlands Lasse Virén försvarade bägge sina guld från München – på halvmilen och milloppet. I finalen på halvmilen pressade han sin hårdaste motståndare, Dick Quax från Nya Zeeland, under den sista kilometern – och Quax fick aldrig chansen att sätta in sin fruktade spurt. Milloppet blev en ganska enkel seger för favoriten, som ett drygt varv före mål kopplade guldgreppet.

På friidrottsarenan fanns en annan som också kunde göra anspråk på kungatiteln: Kubas Alberto Juantorena. Som den förste någonsin tog han guld på både 400 meter och 800 meter i samma spel. Mot hans kraftiga, långa löpsteg fann ingen konkurrens.