Minnesvärda friidrottstävlingar

Det som mest etsat sig fast på näthinnan från spelen i Mexico City 1968 är naturligtvis den amerikanske längdhopparen Bob Beamons fantastiska hopp på 8.90 meter.

Beamons hopp var det första i hela tävlingen och chockade inte bara publiken utan också alla världens TV- och radiokommentatorer på plats. Alla var överrens om att det var långt men ingen kunde i sin livligaste fantasi ens tänka i ett hopp på nära nio meter. Inte ens funktionärerna som först när det gamla klassiska måttbandet kom fram för kontrollmätning insåg det historiska ögonblick de fått uppleva. Efter ett hopp var tävlingen avgjord och att som näste man i tävlingen hoppa var inte lätt. På tur efter Beamon var svensken Lars-Olov Höök. Med ett hopp som var drygt två meter (!) kortare hamnade Hök till slut på en 14:e plats. 

En annan amerikan revolutionerade höjdhoppet med sin helt nya stil. Dick Fosbury vann guld på 2.24 och förändrade höjdhoppet för all framtid efter detta. Då -1968 - talade man om att "Fosbury-floppen" kanske skulle kunna göra det möjligt att hoppa 2.40 i framtiden.

Stora olympier finns det genom åren många och en av de allra största tog nu sitt fjärde raka OS-guld - den amerikanske diskuskastaren Al Oerter.

De afrikanska löparna som redan i Tokyo 1964 visade att de var på gång fick nu i den tunna luften sitt definitiva genombrott.

En av de mest sensationella segrarna var Amos Biwott på 3 000 meter hinder. Den 21-årige kanyanen hade inte gjort många hinderlopp före OS. Tre-fyra hade det blivit och hans teknik och taktik var kanske inte den allra bästa. Han var i varje fall den ende löparen i både försök och final som kom i mål helt torskodd!

I finalen låg han inte bättre än nia när det sista varvet började men med en rasade 200-metersspurt slog han alla förhandsfavoriter.

I maraton fanns tvåfaldige OS-guldmedaljören Abebe Bikila, Etiopien, på startlinjen för att försvara sina två raka OS-guld. Men han lyckades inte och tvingades bryta efter 17 kilometer. Förklaringen var att han fått säsongen förstörd av en besvärlig skada och dessutom var han förkyld när han väl kom till start. Nu såg hans landsman Mamo Wolde till att maratonguldet stannade kvar i Etiopien. Wolde, som också tog silver på milen, vann med över tre minuter sedan han sprungit de sista tolv kilometrarna solo. I mål var han helt oberörd.

Ingen taktiklöpning

På 1500 meter var som vanligt en av spelens höjdpunkter och Mexico City var inte något undantag.

Finalen fick ett helt oväntat förlopp. Här var det inget snack om någon taktiklöpning utan full fart från början till publiken och experternas förvåning.

Kenyas Kipchoge Keino hade ett par guldchanser under spelen. På 10 000 meter tvingades han bryta med magplågor, på 5 000 meter blev han slagen i spurten och fick nöja sig med silver och nu hade han en sista guldchans i den på förhand kanske tuffaste finalen.

Keino tog över loppet efter 800 meter sedan landsmannen Ben Jipcho satt upp ett kanontempo. Keino kunde i ensamt majestät vinna på 3.34,9 nära tre sekunder före tvåan och detta trots att Keino på slutvarvet plågades än en gång av magsmärtor.

Anders Gärderud gjorde här sin olympiska debut på 800 och 1500 meter. På 1500 meter kom han till OS som sexa i världsstatistiken men han blev utslagen i försöken på 3.54,2 efter ett taktiskt misslyckat lopp.

200-metersfinalen har också gått till historien - av två skäl. Dels som, då, idrottshistoriens mest högklassiska på distansen och dels för guld- och silvermedaljörerna Tommie Smith och John Carlos demonstration på prispallen med de handsbeklädda nävarna knutna i luften.

Demonstrationen tog IOK på säsongen och efter någon dags funderande blev de utkastade ur den amerikanska truppen. Den amerikanska truppledningen fick starka indikationer att om den inte gjorde något fanns risken att hela truppen skulle uteslutas ur spelen.

Lyssna på Radiosportens sändningar