Stefan Nilsson - lerduveskytten med sikte på Rio
Lerduveskytten Stefan Nilsson har siktet inställt – på OS i Rio. Nu har han ett drygt halvår på sig att pricka formtoppen. Strategin är att följa känslan.
Stefan Nilsson har sett mönstret. När han tidigare år har inlett mängdträningen i december så brukar formtoppen komma någon gång under april eller maj. Därför senarelägger han den uppbyggnadsträningen ett par månader OS-året 2016 – till februari. Allt för att pricka in formen lagom till OS i Rio i början av augusti. Och när vi talar om mängdträning i skeet så handlar det om att skjuta – mängder av skott.
– Tidigt på säsongen satsar man på kvantitet och då kan det bli uppåt 5-600 skott per dag. Men i en sport som lerduveskytte måste man också vara lyhörd för den känsla man har. Har man under en period bestämt sig för att skjuta 5 000 skott men så känner man efter 3 500 skott att nu är det perfekt, då vill man inte fortsätta och riskera att skjuta sig ur form. När man blir lite trött är det lätt att man tränar in felaktigheter, säger Stefan Nilsson som beskrivs som en stabil skytt med hög lägstanivå och bra ”skalle” av sin förbundskapten.
Det sistnämnda inte minst viktigt med tanke på kravprofilen i skyttesport. Minsta darr på manchetten kan spoliera en i övrigt lyckad tävling.
– Ibland är det pressat och du vet att du måste träffa om det inte ska vara kört. När man misslyckas beror det ofta på att man börjat tänka. I lerduveskytte måste man lita till det man gjort innan tusentals gånger – annars är man illa ute. Jag har ett naturligt starkt psyke men har också jobbat en del med idrottspsykologisk rådgivning, säger Stefan.
Säsongens höjdpunkt för Stefan Nilsson var utan tvivel silvermedaljen i European Games. En tävling där han verkligen fick glädje av sitt starka tävlingspsyke. Det blev nämligen särskjutning både i omgången före finalen och i finalskjutningen.
Närmast på programmet står ett utlandsläger i januari-februari för att få rätt förutsättningar med värme och att slippa skjuta i tjocka, bylsiga kläder. Därefter drar världscupstävlingarna i gång på Cypern i mars följt av EM i juni och det blir lite av ett facit på hur Stefan står sig i konkurrensen inför OS i augusti.
På frågan vilka länder ligger som ligger i den yppersta världseliten har Stefan bra koll.
–Det är väl fyra, fem länder som är riktigt vassa. Italien och USA är väldigt starka – men det är vi svenskar också. Ryssland har starka meriter men har nog tappat lite generellt. Därutöver finns det några länder som kan få till det någon gång ibland, men inte så regelbundet. Det är faktiskt några utropstecken som nu har tagit OS-kvotplatser och som normalt inte brukar befinna sig på den nivån. Men de har lyckats på rätt tävlingar. Det finns någon som är rankad 58:a som har en kvotplats samtidigt som en med ranking fyra inte har fått det, säger Stefan.
Konkurrensen på ett OS jämfört med ett VM eller en världscupstävling är lite skillnad menar han.
–I lerduveskytte är kanske 70 procent av de bästa i världen med på ett OS. Resterande 30 procent kommer från länder där det är lättare att kvalificera sig, som Australien till exempel. I Europa är det väldigt svårt att kvalificera sig eftersom konkurrensen är så hård. Så har man väl tagit sig till ett OS så är chanserna faktiskt något större, åtminstone på pappret. Men sedan har du ju allt runtomkring ett OS som gör det så stort, säger Stefan.
En framgång i ett OS skulle ha stor betydelse för Stefan.
–Det skulle betyda väldigt mycket, det är ju den tävling vi lerduveskyttar rankar högst. Tar jag mig till final så har jag gjort det bra. Sedan har vi ett system som innebär att tar man sig till final (sex bästa) så nollställs allting. Det blir som en ny tävling och där kan allt hända. Rent ekonomiskt skulle en OS-framgång få betydelse först om jag väljer att fortsätta att satsa även efteråt. Då kan man förhandla sig fram till ett sponsoravtal med någon vapenfabrikant. Det är ju inga fotbollslöner precis men skulle i alla fall betyda en del ekonomiskt, säger Stefan Nilsson.
