Snart går flyget till Rio för OS-debutanterna

I det svenska dressyrlaget är bredden stor när det kommer till tidigare OS-erfarenhet. Laget består av Tinne Vilhelmsson Silfvén som debuterade i OS-sammanhang redan i Barcelona 1992, Patrik Kittel som gör sitt tredje OS, samt Juliette Ramel och Therese Nilshagen som båda är OS-debutanter. Vi satte oss en stund med Ramel och Nilshagen, för att prata om Rio, hästarna och vägen hit.

Alla har vi vår berättelse om hur livet blivit som det blivit, och även vägen till idrottslig framgång kan se ut på många olika sätt. För stockholmstjejen Therese Nilshagen började den idrottsliga resan med en syster som gick på ridskola. Liksom de flesta småsyskon ville Nilshagen göra som sin äldre syster och började även hon rida. Den fyra år yngre Juliette Ramel växte samtidigt upp i Skåne och började rida när hon fick en ponny av sina föräldrar.

-Vi bodde på landet och då blev det så, det fanns nog inte så mycket annat att göra, säger Ramel.

Idag är de båda olympiska debutanter i samma dressyrlag. Tillsammans med Vilhelmsson-Silfvén och Kittel ska de försöka ta Sveriges första dressyrmedalj sedan 1984. På söndag åker både Nilshagen och Ramel till Rio och hästarna flyger ner dagen efter.

-Nu tränar vi på som inför en vanlig tävling, vi försöker att inte göra en så stor grej av det. Första start är ju dessutom inte förrän den 10 augusti, så det är först då formen ska vara på topp, säger Nilshagen.

Fram till på söndag ska utrustning för såväl ryttare som häst förberedas och packas. Sedan bär det av till det som är många idrottares stora dröm, ett OS. Men att lyckas med sin idrott är långt ifrån alla förunnat.

-Att det gått så bra är till väldigt stor del på grund av hästen, det får man inte glömma. Dante Weltino som jag rider är väldigt bra, balanserad och driven att hela tiden lära sig mer. Men överlag så bör man som ryttare vara driven, målmedveten och förstå vikten av att skaffa sig en bra grund om man vill lyckas, säger Nilshagen.

Ramel tar vid och säger att man som idrottare måste älska sin sport om man ska ta sig till ett OS.

-Man måste nästan vara besatt! Jag älskar det varje dag, kommunikationen med hästen är helt otrolig. Det är så många hjälper som hästarna bara förstår, säger Ramel.

Resan fram till OS har varit lång och den nervositet som funnits över att inte bli uttagen har varit något både Nilshagen och Ramel fått hantera.

-Jag visste att jag gjort bra ifrån mig och hoppades, men de hade ju kunnat välja någon mer erfaren. Man blev liksom lättad när beskedet slutligen kom, jag hade ju sådana förväntningar, säger Ramel.  

För Nilshagen har det funnits ytterligare ett hinder för en startplats i Rio. Hästarna i den svenska truppen måste åtminstone delvis vara svenskägda, vilket OS-hästen Dante Weltino inte var när ekipaget började uppmärksammas förra året.

-Förbundsledningen hörde av sig och försökte ordna med ägarskapet, så att vi skulle ha en chans att komma med. När det snacket började kände jag att jag kanske hade en chans till OS, det blev så verkligt, säger Nilshagen.

En månad efter de fick veta att de tagits ut till laget, är det nu äntligen dags att åka. De ser båda fram emot själva tävlingarna och att rida, men nämner också att OS är så speciellt i och med att det är många idrotter runt omkring som också håller på med sitt.

-Vi är där för att prestera vårt. Men man fattar ju att det är välfigt speciellt med OS-byn och allt runt omkring. Det här är mitt första mästerskap så det blir väldigt spännande, jag hoppas på en härlig arena med kul publik och bra sport, avslutar Nilshagen.