Kokande friidrottstävlingar i Olympic Park
Friidrottsarenan i Londons olympiska park, som låg vägg i vägg med den olympiska byn, formligen kokade under alla tävlingsdagarna. Och då inte bara under de attraktiva kvällspassen. Nästan samtliga förmiddagspass var utsålda vilket innebar 80 000 åskådare på läktarna!
Tre världsrekord sattes varav det på herrarnas 800 meter var det mest spektakulära. David Rudisha, Kenya, ledde i princip från start till mål och slog sitt eget världsrekord med en tiondel. Det nya rekordet löd på 1.40,91 och Rudisha gjorde det utan en enda ”hare” inom synhåll.
Usain Bolt, Jamaica, dominerade som väntat på sprintsidan och han stod i en klass för sig. 100 meter vann han på tiden 9,63 – fem futtiga hundradelar från sitt eget världsrekord. På den dubbla distansen var Bolt 13 hundradelar från världsrekordet. Den tredje medaljen tog han som slutman i Jamaicas 4x100 meter lag. Den här gången hade Bolt och Jamaica marginalerna på sin sida och krossade det egna världsrekordet med två tiondelar till 36,84.
Det tredje världsrekordet som sattes var det 27 år gamla på damernas 4x100 meter. Här kan man verkligen tala om ett krossat rekord. USA:s damer sprang på 40,82 vilket var en dryg halvsekund bättre än forna Östtyskland rekord.
USA blev bästa nation med totalt 29 friidrottsmedaljer. Aldrig tidigare har en nation dominerat friidrotten så mycket. Men dominansen märktes inte så mycket på läktarna. Mycket beroende på hemmanationens framgångar i skuggan av den amerikanska dominansen.
Med profiler som Mo Farah, Greg Rutherford och Jessica Ennings fick hemmanationen anledning att jubla.
Mest jubel och en publik närmast i extas utbröt på den andra friidrottsdagen då Storbritannien under loppet av en knapp timme tog tre guld. Greg Rutherford, längdhopp, Jessica Ennis, sjukamp, och Mo Farah, 10 000 meter, såg till att ljudnivån i Olympiastadion hördes ända in till centrala London.
Mo Farahs guld på 10 000 meter var Storbritanniens första långdistansguld och mer skulle komma.
Några dagar efter milguldet tog Farah sitt andra guld på halva distansen. Taktiken var densamma - extrem hög fart sista 700 metrarna.
Sverige hade nio aktiva på plats. En enda centimeter skiljde från en svensk bronsmedalj. Längdhopparen Michel Tornéus hade en medalj inom räckhåll efter fyra omgångar. Men det var nära att Michel bara fick göra tre hopp. De två första resulterade i övertramp och inför det tredje hoppet var Michel tvingad till att hoppa långt och han gjorde ingen besviken med ett hopp på 8,07. I fjärde omgången ökade han på till 8,11 och låg då på silverplats.
Will Clay, USA, petade ned Michel till bronsplats med ett en centimeter längre hopp och när sedan hemmasonen Greg Rutherford ökade på till 8,31 meter trillade Michel av OS-prispallen.
Sverige tog ytterligare en poängplats i friidrotten genom Emma Green Tregaros åttonde plats i höjd på 1,93 meter.