Tredje gången gillt för Sofia?

Fristilsbrottaren Sofia Mattsson är ett av Sveriges stora medaljhopp i Rio 2016. Kan det till och med bli guld? Chansen finns definitivt men då gäller det också att få ett fenomen på fall – den obesegrade japanskan Yoshida.

-Jag har mött henne i de två senaste VM-finalerna och hon har fått med sig guldet bägge gångerna. Första gången hade jag för mycket respekt och var alldeles för försiktig. Men i den senaste finalen så kändes det mycket bättre. Jag tänkte lite: ”Det får bli som det blir. Jag ska i alla fall ge det ett ärligt försök.”. Det blev en mycket jämnare match. Men hon är bra – och svårslagen, säger Sofia Mattsson.

OS-guld det finaste för en brottare

Respekten för japanskan är nu på en mer lagom nivå. Kanske är det i Rio det händer? Sofia har redan ett VM-guld från 2009 i prisskåpet (Yoshida deltog inte). Det var ett stort ögonblick i Sofias idrottskarriär. Men VM-guld i all ära, är man brottare så är ett OS-guld det allra finaste man kan vinna.

-Det går inte att jämföra med ett EM eller VM-guld. OS är ju bara vart fjärde år. Evenemanget är självklart också mycket större – även om det i slutändan är samma brottare man möter.

Mot sitt tredje OS

Sofia har varit med på två OS tidigare, i Peking 2008 och London 2012.

Första gången minns Sofia att hon stod och gapade över hur stort allting var och hur mycket det hände runtomkring. Hon fick kämpa för att kunna fokusera på vad hon egentligen var där för.

I dag vet Sofia exakt hur hon ska hantera all uppståndelse som följer med ett OS. Men vad är det då rent brottningsmässigt som hon behöver utveckla för att ta det där sista steget?

Mer taktisk med åren

-Min brottning har alltid varit sådan att när domaren blåser så kör jag på till 110 procent. Det är en stil som har hjälpt mig mycket, men det är kanske inte alltid den bästa metoden trots allt. Så nästa steg är väl att ibland också kunna vänta ut rätt läge och brottas mer taktiskt. Att kunna hålla igen lite och spara på krafterna för att vid rätt läge kunna ge hundra procent

De svenska dambrottarna reser mycket och Sofia uppskattar att hon själv kommer upp i minst 100 resdagar per år. Men vardagsträningen bedrivs i skånska Klippan som – helt spontant - kommit att bli något av ett svenskt brottningscentra.

-Vi har haft en mycket bra träningsgrupp där länge nu. Det är den man vill åt. Sparringen är enormt viktig i en sport som brottning, att bli bra på egen hand är svårt. Du kommer dit och vet att alla där vill vinna i alla lägen. Konkurrensen på träningarna hårdnar då du kommer till en elitgrupp som verkligen satsar, säger Sofia Mattsson.