Amsterdam 1928

Det hade sedan länge varit klart att Amsterdam skulle få spelen 1928. PIerre de Coubertin hade genom sitt agerande när han mer eller mindre på egen hand bestämde att spelen 1924 skulle avgöras i Paris samtidigt bestämt sig för Amsterdam. Både Rom och Los Angeles var annars mycket intresserade av 1928 års spel.

Allt var dock inte frid och fröjd med detta. Inom de konservativa kretsarna i den holländska riksdagen var kritiken stor mot ett OS. Man ansåg att det inte fanns något försvar för att kasta ut en miljon gulden på ett OS-arrangemang när det fanns viktigare frågor som bostäder, sjukvård med mera att lösa. Debatten var hård och skoningslös i parlamentet och slagen under bältet var många. Det hela slutade med en omröstning som OS-motståndarna vann med 48-36. Efter omröstningen skrev Coubertin surt att det var "...ett enastående rekord i småskurenhet".

OS var alltså i stor fara. Utan pengar skulle det vara omöjligt att genomföra spelen. Den holländska pressen kritiserade beslutet starkt. Man tyckte att Hollands rykte internationellt var i fara och allmänheten stödde presskampanjen.

Den holländska Olympiska kommittén fattade galoppen och i maj 1925 publicerade man ett upprop där man bad om allmänhetens stöd för att får pengar till OS-arrangemanget. Gensvaret blev stort. På två veckor hade man samlat in 1,5 miljon gulden.

Spelen var räddade men problemen var inte över med detta. När det var klart för invigning i Amsterdam 28 juli 1928 såg världen annorlunda ut jämfört med tre år tidigare. Arbetslösheten ökade dramatiskt, Hitler hade gjort entré i Tyskland och de nationella känslorna var starka runt om i Europa.

Tysk storsatsning

Tyskland fick vara med i sommar-OS efter att ha varit förbjudna att delta sedan kriget. När man nu gjorde come-back var det med en storsatsning. Hårda krav ställdes på de aktiva som bland annat fick skriva på kontrakt där de garanterade att avhålla sig från sprit, tobak och visa stor återhållsamhet med kvinnor samt att slaviskt följa läkarnas anvisningar!

46 nationer fanns på plats i Amsterdam med 2 724 aktiva. Av dessa var 290 kvinnor och Coubertin var fortfarande lika kritisk till kvinnorna.

I sitt hälsningsbudskap skriver han:
"Kvinnornas deltagande i Olympiska Spel är jag fortfarande motståndare till. Mot min vilja har det blivit tillåtet och detta i ett ökande antal idrottsgrenar."

 

Den nya tekniken var en fara ansåg OS-arrangörerna vilket innebar att de förbjöd radiosändningar till utlandet. Man var rädd för att turisterna då skulle välja att stanna hemma! Sveriges Radio hade Sven Jerring på plats som i dagliga efterhandssändningar kunde rapportera hem om svenska framgångar.

Coca-Cola sponsrade den amerikanska truppen med 1 000 lådor av drycken och allt sedan dess har Coca-Cola varit engagerad i den Olympiska rörelsen.
För första gången kunde man under spelen också köpa souvenirer med OS-ringarna.

Premiär för OS-elden

Första gången är det också som den Olympiska elden brinner under ett sommar-OS.

SOK hade 1927 beslutat att man skulle representeras i Amsterdam av ett mindre antal idrotter men att de i gengäld skulle vara bättre förberedda. Som vanligt gjorde SOK en rekognosceringsresa som i SOK:s protokoll finns beskriven in i minsta detalj.

Fotbollens starke man hette vid den här tiden Anton Johanson. Han blev också utsedd till Chef de Mission för truppen men det han mest blev känd för var att han fick Fotbollförbundet att avstå från att delta i OS-turneringen. Förbundet saknade pengar. Det fattades    30 000 kronor. Debatten i sportpressen och Idrottsbladet i första hand blev hätsk.

Idrottsbladets Torsten Tegner, T.T, talade om Johansons svek och de två herrarna blev ovänner för livet. T.T skickade in 7 500 kronor som en första delbetalning till SOK och lovade att betala resten av de    30 000:- som fattades. Men samma dag som Fotbollförbundet tog beslutet skickade SOK tillbaka pengarna.

På den här tiden hade SOK så kallade "hearings" med förbunden. Friidrotten föreslog redan i maj 1927 sin trupp. 25 herrar och sex damer ville Friidrottsförbundet skicka. Herrarna var det inget snack om men inom SOK:s AU blev det stor uppståndelse om man verkligen skulle skicka de sex damerna. Efter många och långa och många gånger upprörda diskussioner fick friidrotten med sig sina sex damer. De hade sällskap med ytterligare sju svenskor till Amsterdam.

Totalt kostade deltagandet 351 906,08 kronor vilket gav SOK ett överskott på nära 90 000 kronor. I kostnaderna inkluderades en gemensam tävlingsdräkt för deltagarna. Pengar som man av regeringen fick tillåtelse att använda till kommande OS.

I ett protokoll från 1929 sägs det att SOK:s tillgångar var 102 901,46 kronor vilket föranledde att man ansågs sig ha råd att skaffa en telefon till SOK:s kansli.

Fakta

  • Antalet nationer: 46 
  • Antalet deltagare: 3 014
  • Tid: 17 maj - 12 augusti
  • Antalet idrotter/discipliner: 126
  • Sveriges trupp: 100 aktiva från tolv idrotter

Medaljer

Amsterdam 1928

Guld Fristil +87 kg

Guld 12-fots jolle

Guld 1.500 m frisim

Arne Borg (19.51,8)

Guld Grek-rom. +82,5 kg

Guld Modern femkamp, ind.

Guld Spjutkastning

Erik Lundqvist (66,60)

Guld Fristil -87 kg

Silver Dressyr, lag

Silver Boxning + 79,4 kg

Silver Grek-rom. -60 kg

Silver Modern femkamp, ind.

Silver 800 m

Erik Byléhn (1.52,8)

Silver Slägga

Ossian Skiöld (51,29)

Brons Banhoppning, lag

Brons Boxning -61,2 kg

Brons Raka hopp

Brons Dressyr, ind.

Brons 400 m frisim

Arne Borg (5.04,6)

Brons Landsvägslopp, lag

Brons Landsvägslopp

Brons 5.000 m

Edvin Wide (14.41,2)

Brons 800 m

Inga Gentzel (2.17,8)

Brons Diskus

Ruth Svedberg (35,92)

Brons 10.000 m

Edvin Wide (31.00,8)

Partners