Aten 1906 (extraspelen)

Extraspelen i Aten 1906 var en kompromiss från IOK:s sida och tanken var att det skulle följa en serie av extraspel i Aten mellan varje olympiskt spel. En tanke som stannade vid dessa enda extraspel.

Grekland hade ju redan 1896 föreslagit att spelen alltid skulle arrangeras i Aten men inte fått gehör för det från Pierr de Coubertin som ville att spelen skulle spridas över världen. Men han och IOK gick med på en kompromiss som innebar att Aten skulle få arrangera en egen serie Olympiska Spel mellan de ordinarie. Tanken med detta var att det skulle stärka den olympiska tanken.

Eftersom man inte skulle hinna arrangera spel 1902 blev det 1906 och det passade ju bra eftersom man då kunde fira tioårsjubileum av de första spelen i modern tid.

Och det var kanske tur för IOK att man hade spel i Aten 1906 eftersom den olympiska tanken var en aning tilltufsad efter de misslyckade spelen i St Louis och Paris.

Men Aten 1906 var ju ändå inte några "riktiga" spel enligt Coubertin och mot denna bakgrund ska man se att han själv inte fanns på plats i Aten. I stället arrangerade han en egen kongress, "Idrotten och de sköna konsterna", samtidigt med spelen i Aten.

Den svenska truppen vid invigningen av Aten 1906. Foto: IOK:s arkiv

39 svenskar med

Sverige skickade en 39 man stark trupp till Aten. Genom diverse bidrag plus att de aktiva själva betalade 100 kronor per man fick man ihop till resor och uppehälle.

Men ekonomin var inte det enda problemet för den svenska truppen. Eftersom de flesta av både aktiva och ledare var lärare eller elever vid GCI (Idrottshögskolan) eller militärer hade de problem med att få ledigt eftersom spelen avgjordes 22 april - 2 maj. Det var först när Kronprinsen och blivande kungen Gustav V och Prins Gustaf Adolf (Gustaf VI Adolf) ingrep som Aten-resenärerna fick ledigt.

Sverige skulle nu för första gången vara med och tävla i gymnastik, tidigare hade man ju bara haft med en uppvisningstrupp. Men nu blev det ändå bara uppvisning. Detta berodde på att några nationer ville lägga till en bedömningspunkt i tävlingen som gällde rörelsernas svårighet. Detta motsatte sig Sverige varpå Grekland som vid det här tillfället hade starka band med den svenska gymnastiken föreslog två tävlingar. En med det nya regeltillägget och en med de gamla reglerna. I den ursprungliga tävlingen skulle bara Sverige och Grekland ställa upp men då ansåg svenskarna att det var "mindre ridderligt att täfla mot sina egna lärjungar".

Svenskt internationellt genombrott

Trots att Sverige föredrog att dra sig ur gymnastiktävlingen på grund av meningsskiljaktigheter om reglerna fick Sverige ändå sitt internationella genombrott som idrottsnation i Aten 1906.

Främst var det i friidrott, eller allmän idrott som var benämningen vid den här tiden, som Sverige skördade stora framgångar och blev näst bästa nation efter USA. Sverige tog tre guld, tre silver och sex brons i friidrott. 

Eric Lemming, guld i spjut. Foto: IOK:s arkiv

Eric Lemming gjorde här sitt andra Olympiska Spel, nu som 26-åring, och kunde åka hem med guld i spjut och brons i kula plus ytterligare ett par medaljer i andra grenar.

Lemmings guld i spjut på världsrekordlängden 53,90 föregicks även det av en massa regeltolkningar. Frågan var om man skulle tillåta fri fattning eller ej. Den fria fattningen innebar att man höll i bakändan av spjutet. Sverige hävdade att det var farligt att kasta så eftersom det var svårt att kontrollera kastriktningen. Men man tillät detta vilket också innebar en hel del farliga tillbud under tävlingen. Spjuten hamnade ibland på löparbanan mitt under pågående tävling. Som tur var blev ingen träffad.

Uppmärksammade framgångar

Lemming ställde också upp i antik femkamp (stående längd, diskus, spjut, löpning ett stadion 192 m och brottning). Till sista grenen, brottning, fanns det sex man kvar och här möttes Lemming och Hjalmar Mellander. Här var Mellander tvingad att vinna för att ta guld och Lemming gjorde inte mycket för att slå sin kompis. Så det blev guld till Mellander och brons till Lemming.

De svenska framgångarna i Aten uppmärksammades stort i Sverige och när deltagarna kom hem hyllades de på gamla Idrottsparken av den svenske Kronprinsen, blivande Gustaf V, inför cirka 6 000 åskådare.

Det här var således ett "Olympiskt mellanspel" som inte fick några efterföljare. Detta berodde främst på inrikes- och utrikespolitiska problem i Grekland inför spelen 1910 och 1914. Efter första världskriget övergav Grekland definitivt tankarna på egna Olympiska Spel.

Fakta

  • Antalet nationer: 22 
  • Antalet deltagare: 900 st 
  • Tid: 22 april - 2 maj
  • Sveriges trupp: 39 aktiva från åtta idrotter

Partners

Huvudsponsorer, logotyper