Harald Andersson tillhör den exklusiva grupp svenska friidrottare som innehaft ett världsrekord. I Oslo 1934 fick han iväg diskusen 52,42 meter i en serie där samtliga hans kast var över 50 meter. Ytterligare ett var längre än rådande världsrekord. Året därpå blev Harald av med rekordet till tysken Willy Schröder (53,40), samtidigt som han själv under säsongen förbättrade svenska rekordet till 53,02. Det gjorde Andersson till ett stort medaljhopp inför OS 1936. En svårartad böld i högerhanden gjorde att ingenting blev som det borde. En förklaring till problemen ska ha varit Anderssons intensiva tävlande under de förolympiska året, då han var bland de absolut bästa i världen. OS-starten blev ett totalt misslyckande för den forne världsrekordshållaren, som endast kom upp i 41 meter och missade finalen.
Under världsrekordsåret 1934 vann Harald Andersson EM-guld och tilldelades Svenska Dagbladets bragdmedalj,