Johan Harmenberg

Johan Harmenbergs tid i den absoluta världseliten blev relativt kort, men som värjfäktare fick stockholmaren verkligt fin utdelning på sina mästerskap. Annars började Johan (då som Åkerman) sin internationella karriär som florettfäktare. Svensken gjorde inga avtryck att tala om i sina VM, utan sadlade om och satsade på värja.
Den snabbe Harmenberg tränade stenhårt och det gav resultat. Han tog plats i det merittyngda svenska landslaget och VM-premiären som värjfäktare 1977 blev sensationell – guld såväl individuellt som i lag!
Tre år senare, i OS i Moskva, var Harmenberg ingen oscoutad storhet som i Buenos Aires 1977. Men det stoppade inte Johan. Efter att klarat av underläge 7–9 i direktutslagningen mot fransmannen Bellone, stormade Harmenberg fram mot guldet. I finalen vann Harmenberg klart mot Rolf Edling och följde upp med tre knappa vinster och ett nederlag. Guldet skulle bli klart om inte
Edling besegrade ungraren Kolczonay. Kolczonay lugnade Johan: ”Ich Edling schlagen”. Kolczonay höll sitt löfte. Johan Harmenberg var olympiska mästare.
Sveriges ende individuelle i fäktning genom tiderna. Segern i Moskva blev något av Harmenbergs svanesång. Han gav upp elitsatsningen och satsade på läkarutbildningen.
Förutom OS-guldet och de två VM-medaljerna från 1977 tog Harmenberg ett VM-brons i lag 1978 och blev två gånger världscupvinnare i värja totalt.
KÄLLA: Olympiaboken