Jonas Thornell ser till att hästarna är friska

Vid ett OS är den stora skräcken för de aktiva att de ska dra på sig en skada eller förkylning. För ryttarna finns ytterligare ett orosmoment, nämligen det faktum att även hästen kan bli skadad. För att undvika detta är landslagsveterinären Jonas Thornell ständigt närvarande.

Jonas Thornell är minst sagt rutinerad i sammanhanget. Sedan OS i Sydney har Thornell varit veterinär för hoppnings- och dressyrhästarna, vilket gör OS i Rio till hans femte olympiska spel. Utöver landslagsverksamheten driver Thornell en hästpraktik hemma i Skåne, där de gör i runda slängar 4000 sporthästutredningtar varje år. Så är det något Jonas Thornell kan, så är det hästar.

-För något år sedan räknade jag ut att jag har tillbringat mer än ett år på mästerskap, och då räknar jag in dygnets alla timmar. Jag är borta ungefär en till två månader per år, plus att jag gör allt det administrativa arbetet som tillkommer. Så det blir en hel del, säger Thornell.

Hästar är vanedjur som inte trivs med för stora omställningar. Att det värmen eller tidsomställningen skulle störa hästarna är dock inget Thornell oroat sig över.

-Nej tidsomställningen verkar inte vara så farlig, de är ju vana vid att tävla både dagtid och kvällstid. Även värmen är de vana vid. Det krångligaste med just Brasilien skulle jag nog säga har varit deras jordbruksverk. Deras regler gjorde att varenda liten kapsyl och medicin skulle dokumenteras med nummer på flaskan, utgångsdatum och i vilken låda det packades i. Dessutom skulle de vara packeterade i särskilda påsar som undersöktes när vi kom till Rio. Och när vi åker hem igen måste vi packa ner påsarna igen så att de vet att vi inte sålt något i Brasilien. Så man har varit lite nervös över att missa något, berättar Thornell.

Något som gått smidigt är däremot hästarnas karantän. På Thornells första OS, i Sydney år 2000, hölls hästarna i karantän hemma i Sverige i en månad innan det var dags att åka iväg. Sedan var de i Australien i ytterligare en knapp månad innan själva tävlingarna började.

-Det kändes nästan som att man migrerade, det var en riktigt häftig upplevelse och australiensarna var så idrottsintresserade. Det blev en otrolig teamkänsla, säger Thornell.

Som veterinär på ett OS är dock inte allt glädjefyllt. För fyra år sedan, under OS i London, skedde det som inte får ske. En av favoriterna, hästen Casall, trampade sig olyckligt i kronranden. Trots snabb veterinärhjälp var hästen tvungen att strykas från tävlingarna och drömmen om medalj släcktes.

-Det som var så surt var också att vi visste att han skulle vara återställd inom bara en vecka. Men det räcker ju inte att hästen är fit for fight veckan efter OS, då är det ju redan över, säger Thornell.

Igår nåddes truppen dessutom av det oerhört tråkiga beskedet att OS-debutanten Therese Nilshagen inte kommer till start när dressyrtävlingarna börjar idag, efter att hennes Dante Weltino fått en svullnad på ena frambenet. Det var en chockad och förkrossad Nilshagen som igår mötte media när det offentliggjordes att hennes plats istället tas av reserven Mads Hendeliowitz och hästen Jimmie Choo. Tidigare har truppen annars haft tur och inte råkat ut för några allvarligare händelser på OS. Delvis beror det på alla de kontroller hästarna genomgår innan de åker iväg.

-I februari börjar det bli skarpt läge. Då mäter vi mjölksyra, blodvärden och hästarnas uthållighet. Det gör att vi kan lägga upp träningen efter varje hästs behov. Vissa hästar behöver mer mjölksyrapass medan andra istället ska fokusera på exempelvis distanspass, säger Thornell.

Resan ner till Rio gjorde Thornell tillsammans med hästarna, för att snabbt kunna rycka in om något hände på den långa flygresan. Uttorkning är en särskilt känslig faktor, så innan de klev på planet gav Thornell alla hästar förebyggande drop.

-De har ju sextio meter tarm, så får de stopp någonstans får de allvarliga problem. Just flygresan är så känslig, för till skillnad från vid vanlig transport med bil går det ju inte att pausa och släppa ut dem. När de väl är på planet så är de där tills man är framme, konstaterar Thornell.

Det mesta av Thornells arbete sker innan tävlingarna. Nu när spelen i Rio är igång gör Thornell mestadels mindre - om än viktiga - insatser.

-Nu är det mest att ryttarna kollar av saker med mig och jag ordnar kanske med kyla, kiropraktik, eller liknande. Men det stora arbetet är redan gjort, avslutar Thornell.