Marie Lindgren

När Marie Lindgren tog av sig hörlurarna och stängde av ”Friday I’m in Love” (The Cure) och gjorde sig redo för sitt första hopp i finalomgången i Kanthaugen visste hon att guldchansen fanns där. Storfavoriten till det olympiska guldet, Uzbekistans Lina Tjerjazova, hade gjort en rejäl krasch i kvalet och tagit sig till final som sista deltagare. Marie tog sats och hoppet blev nära nog perfekt och Lindgren hade påbörjat jakten på en OS-medalj i Lillehammer 1994. Efter ett ännu bättre hopp i andra omgången knep hon silvret, till guldet och Tjerjazova saknades det mindre än en poäng. Marie försvarade därmed andraplatsen från Albertville där hopp var med som demonstrationsidrott. OS-medaljen var en fin betalning för en av svensk freestyleåknings allra största. Få har gjort så mycket för att etablera en ny sport som Marie Lindgren. Men idrotten krävde mycket också och ramlade gjorde hon otaliga gånger under hoppträning året om, på sommaren i vatten ute vid Bosön, men hon hade allt som krävs för denna spektakulära alpina variant.
Hoppen, vigheten och modet hade hon genom gymnastiken och skidåkningen hade hon lärt sig genom slalomåkning. Tyvärr satte en skada stopp för Marie Lindgrens karriär i förtid. Vid en tävling 1997 i Breckenridge, USA, tappade Marie rotationen under ett trippelhopp och landade på höften och slogs medvetslös. 21 timmar senare vaknade hon med svår hjärnskakning, fraktur på sjätte bröstkotan samt flera hoptryckta kotor, läkarnas dom var entydig, sluta tävla annars kan vi inte garantera vad som kan hända vid ytterligare en krasch. Marie Lindgren tog det tunga beslutet att lägga skidorna på hyllan för att utbilda sig till idrottslärare.
I VM tog hon tre silver (1993, 94 och 95), vann tre världscuptävlingar samt, mellan åren 1991–96, sex raka SM-guld.
KÄLLA: Olympiaboken