Efter 12 år utan vinterguld triumferade Sverige i Turin 2006 med sju guld, två silver och fem brons.

Spelen blev en svensk klang- och jubelfest där framgångarna avlöste varandra. Minns tillbaka med oss!

Inför spelen i Turin 10–26 februari 2006 var de svenska förväntningarna måttliga. Senast Sverige tagit vinter-OS-guld var i Lillehammer 1994 – straffdramat i hockey med Peter Forsberg och Tommy Salo i huvudrollerna. Pernilla Wiberg tog samtidigt guld i kombination. Totalt blev det tre medaljer.

I Nagano 1998 blev det inget svenskt guld, ej heller i Salt Lake City 2002 där Sverige slutade på 13:e plats.

Turin kom att innebära en efterlängtad vändning. Sverige tog sju guld och klättrade till femte plats i totala medaljligan. Eller sjätte, enligt det nuvarande sättet att räkna där guld värderas högst oavsett övriga medaljer.

Anjas knä höll för guld

Anja Pärson gick in i OS som Sveriges stora guldhopp. Efter dubbla medaljer i Salt Lake City 2002 – ett silver i storslalom och ett brons i slalom – hade hon utvecklat sina färdigheter även i fartgrenarna. Hon var nu den mest kompletta svenska utförsåkaren genom tiderna.

Meritmässigt fanns all anledning att hålla Anja som OS-favorit. Hon hade tagit tre VM-guld, vunnit den totala världscupen 2004 och 2005, och tagit världscupsegrar i både super-G och störtlopp. Framgången i störtlopp hade dessutom kommit i San Sicario – just den kommande OS-backen.

Det stora hotet var Janica Kostelic från Kroatien. I den totala världscupen året före OS skilde bara tre poäng mellan de båda – en hundradel av en sekund i den sista slalombataljen.

Anja inledde sitt OS på bästa sätt med en bronsplats i störtlopp, följt av ytterligare ett brons i kombination. I super-G blev det en tolfteplats.

Teknikgrenarna avgjordes i Sestriere - och innan slalomstart hade paniken hunnit sprida sig i svensklägret.

Under inåkningen hade Anja vridit knäet så allvarligt att starten var i fara. Hårt lindad inledde hon med ett åk som visade sig vara guldvärdigt – med marginal.

Mellan åken blev det snabbt till sjukstugan. Fysiobehandling med ström och massage.

Närmaste konkurrenten Nicole Hosp var snabbast i andra åket, men inte tillräckligt snabb. 45 hundradelars försprång krympte till 29. Det efterlängtade guldet var i hamn. Favoriten hade infriat de högt ställda förväntningarna. Guldet fick Anja ta emot av sin föregångare och förebild, Pernilla Wiberg.

OS avslutades för Anja med storslalom och ytterligare en guldchans. Efter första åket hade hon hyggligt slagläge, men redan i sjätte porten i det andra åket kom en grov miss. Anja slutade sexa. Ändå blev det svenskt på pallen när Anna Ottosson klev fram och knep bronset i sin sista olympiska start.

Curlingfeber

Onsdagen den 22 februari kom att kallas "Superonsdagen". Anja Pärson var nämligen inte den enda svensk som tog medalj. Genom en 5–4-seger mot Norge i semifinalen hade lag Anette Norberg säkrat minst ett silver i curling. Det som dagen efter skulle uppgraderas till guld och skapa curlingfeber i Sverige. Anette Norberg och Eva Lunds segerkyss på bästa sändningstid nådde ut brett.

Längdskidåkarna bröt förbannelsen

Lina Andersson och Anna Dahlberg gjorde slut på den 18 år långa guldtorka som rått inom längdskidåkningen. Efter Gunde Svans guld på femmilen i Calgary 1988 var det Lina och Anna som bröt förbannelsen med sin triumf i sprintstafetten. Den 14 februari var en dag då allt klaffade.

– Det fanns liksom ingen tvekan. Jag har aldrig känt mig så stark under ett lopp. Hade fullt fokus och inga negativa tankar som annars lätt kan smyga sig in. Det fanns ingen gräns, jag kunde bara ösa på, minns Lina Andersson.

Sveriges första vinter-OS-guld inom längdskidor på 18 år betydde "proppen ur". En kvart senare kom ett nytt OS-guld genom Björn Lind och Thobias Fredriksson i sprintstafett för herrar. Björn Lind vann sedan ohotad den individuella sprintfinalen och tog därmed sitt andra guld. På köpet kämpade Thobias Fredriksson till sig sin andra OS-medalj genom att bli trea.

– Vårt guld försvann lite i mängden. Men Anna och jag brukar tänka: 'Det var vi som startade dominoeffekten'", säger Lina Andersson.

Tre Kronor tillbaka på tronen

Efter Tre Kronors fiasko mot Vitryssland i Salt Lake City 2002 var det "nu eller aldrig" som gällde i Turin fyra år senare.

– Vi inledde turneringen knackigt, men alla i laget var tillräckligt rutinerade för att inte stressa upp sig över kritiken vi fick, säger Niclas Hävelid, backen som tog Kim Johnssons plats i laget sedan denne lämnat sent återbud för att ta hand om sin gravida fru.

Deltagande länder mönstrade sina bästa spelare. Inte minst Ryssland som, anförda av storstjärnorna Kovalev, Ovetjkin, Malkin och Kovaltjuk, tvålade till Tre Kronor med 5–0 i gruppspelet.

Tre Kronor imponerade inte och fick massiv kritik när man höll igen i den sista gruppspelsmatchen mot Slovakien för att undvika att få Kanada i kvartsfinalen.

– Vi spelade ihop oss i gruppspelet för att sedan bli riktigt vassa från kvartsfinal och framåt", säger Niclas Hävelid.

Tre Kronor vann mot Schweiz med 6–2 i kvartsfinalen och mot Tjeckien i semi med 7–3. I den andra gruppen hade Finland gått obesegrade. Anförda av stjärnor som Teemu Selänne, Aku Koivo och Kimmo Timonen gick finnarna som tåget ända fram till finalen mot Sverige.

Hur det gick är svensk hockeyhistoria. Svensk seger med 3–2 efter oerhörd dramatik i slutsekunderna. De tre stora – Peter Forsberg, Mats Sundin och Nicklas Lidström – avgjorde den dramatiska finalen.

– Av alla duktiga lag i turneringen var det vi som lyckades dra det längsta strået denna gång. Det är jag mycket stolt och tacksam för. Så mycket måste klaffa för att det ska hålla hela vägen, säger Niclas Hävelid, 52, som fortfarande blir glad varje gång han ser sin guldmedalj som ligger på spiselkransen i vinkällaren.

Skidskytteguld i skymundan

Den seger som kom mest i skymundan var Anna Carin "Aco" Olofssons triumf i skidskyttets masstart. Prestationen hamnade i mediaskugga då den inträffade mitt i all upphetsning kring hockeyn. "Aco" blev dubbel medaljör med också ett silver i sprint.

Kvinnornas genombrott

Av Sveriges fjorton medaljer vid OS i Turin 2006 togs de flesta av kvinnor – nio stycken. Inalles kom 31 kvinnliga OS-resenärer hem med medaljer. Damkronornas silver var den största skrällen efter att i semifinalen ha slagit ut "omöjliga" USA.

FAKTA/ Svenska medaljörer Turin 2006

GULD (7)

Längdåkning

• Anna Olsson (då Dahlberg) /Lina Andersson – Sprintstafett dam
• Björn Lind/Thobias Fredriksson – Sprintstafett herr
• Björn Lind – Sprint

Skidskytte

• Anna Carin Zidek (då Olsson) – Masstart

Alpint

• Anja Pärson – Slalom

Curling

• Lag Anette Norberg: Anette Norberg, Eva Lund, Cathrine Lindahl, Anna LeMoine (då Svärd), Ulrika Bergman

Ishockey

• Tre Kronor: Christian Bäckman, Niclas Hävelid, Kenny Jönsson, Niklas Kronwall, Nicklas Lidström, Peter Forsberg, Mikael Samuelsson, Mattias Öhlund, Ronnie Sundin, Daniel Tjärnqvist, Daniel Alfredsson, Per-Johan Axelsson, Henrik Lundqvist, Mika Hannula, Tomas Holmström, Jörgen Jönsson, Fredrik Modin, Samuel Påhlsson, Mikael Tellqvist, Daniel Sedin, Henrik Sedin, Mats Sundin, Stefan Liv, Henrik Zetterberg

SILVER (2)

Skidskytte

• Anna Carin Zidek – Sprint

Ishockey

• Damkronorna: Gunilla Andersson, Jenni Asserholt, Joa Elfsberg, Emma Eliasson, Ylva Lindberg, Jenny Lindqvist, Kristina Lundberg, Frida Nevalainen, Therése Sjölander, Katarina Timglas, Anna Vikman, Ann-Louise Edstrand, Erika Holst, Nanna Jansson, Pernilla Winberg, Cecilia Andersson, Kim Martin, Emelie Okonor, Maria Roth, Danijela Rundqvist

BRONS (5)

Längdåkning

• Thobias Fredriksson – Sprint
• Stafett 4x10 km: Mats Larsson, Johan Olsson, Anders Södergren, Mathias Fredriksson

Alpint

• Anja Pärson – Störtlopp
• Anja Pärson – Kombination
• Anna Ottosson – Storslalom

Totalt: 14 medaljer (7-2-5)

Text: Omarbetad från ursprungstext av Sten Feldreich