Ridsportens olympiska historia

Ridsporten gjorde debut i OS-sammanhang 1900 och har sedan spelen i Stockholm 1912 funnits med på OS-programmet.

Fram till spelen i London 1948 bestod deltagarna mest av militärer. Ja, i fälttävlan fick man inte delta om man inte var officer, vilket också innebar att inte kvinnor kunde delta. Efter London-spelen har det militära inslaget minskat allt mer och från och med Helsinfors 1952 fick även damer delta i tävlingarna. Ridsporten är unik på så sätt att herrar och damer tävlar tillsammans.

Hoppningen har sitt ursprung på Irland och rävjakten där. En bana består av cirka 15 hinder där ekipagen får felpoäng för rivna hinder, vägran och tidsfel.

Dressyren kan härledas till början av 1400-talet då dressyren användes dels på slagfälten och vid parader. Dressyrtävlingen är uppdelad i tre omgångar där de två första innehåller obligatoriska rörelser. Den tredje omgången avgörs till musik och rörelser som ryttaren själv valt.

Fälttävlan har tre discipliner; dressyr, terrängritt och banhoppning där terrängritten är den mest spektakulära med sina hinder i terrängen.