Vilhelm Andersson

Jämte Robert Andersson dominerade ”Ville” den nordiska frisimningen 1909–20 och var obestridd mästare före Arne Borg-epoken. Han erövrade 18 SM-guld och hade alltid ett utmärkt glid i vattnet. Sina största framgångar internationellt vann han i vattenpolo och är sannolikt den mest tekniske genom alla tider. Hans bollbehandling var unik och hans blick och speluppfattning gjorde honom till lagets viktigaste spelare – var han än placerades. Han var son till en orginell tandläkare, Cletus Vilhelm Andersson, som från praktiken hade utsikt över Strömbadet. 6 år gammal kastades ”Ville” av fadern, i fostrande syfte, ned i Strömbadets kalla vatten.
”Ville” var sin tids största simmarförmåga, men var oberäknelig i både tävling och träning. Han var alltid den stora publikfavoriten och medelpunkt i varje församling, kanske var han för mycket sällskapsbroder, upptågsmakare och skämtare. I bassängen var han en artist, som alltid sökte publikens bifall, i Stockholm 1912 missade han en given bronsmedalj på 1.500 m fritt, genom att simma stilrent och vackert – på bekostnad av effektiviteten. I SK Neptuns 100-årsbok 1906–2006 beskrivs ”Ville” som en bohem, poloprofessor och trubadur. Här berättas historien om när ”Ville” mönstrade till det militära. När kompaniet ställdes upp för bad i Vaxholm ställde sig ”Ville” i ledet för ”icke simkunniga”. Befälet ilsknade till och till slut knuffades ”Ville” i vattnet. Han sjönk som en sten men simmade osedd ut genom en öppning i bassängen. Befälen stod likbleka och tittade ned i vattnet när ”Ville” visade upp ett glatt ansikte:
– Det va fan, va det är djupt här!
”Ville var framgångsrik egen företagare vid sidan av simningen. Han avled hastigt endast 42 år gammal 1933. Hans son Carl-Wilhelm var under 1940- och 1950 och halva 1960-talet uppskattad lagkappssimmare i Neptun. I Neptuns 100-årsbok tecknades ”Villes” minne på följande sätt: ”Man hade en känsla av att med denne 42-årige strömkarl försvann den härligaste av simepoker. Den som fick sitt adelsmärke under den mångomsjungna Strömbadstiden.”
”Villes” yngre bror, Cletus Andersson (1893–1971) tillhörde även han eliten i vattenpolo och frisim, och var olympier i Paris 1924, 4:e plats i vattenpolo. Han fortsatte att spela ända upp i 40-årsåldern. Cletus var en duktig organisatör och var ledamot i Simförbundets styrelse 1919–30. Han var stor klubbfantast, Neptun, och kunde svårligen hitta försonande drag hos någon i Stockholms KK.
Källa: Olympiaboken