Torbjörn Kornbakk var otroligt stark för sin viktklass och vände ofta underlägen till seger när han fick sina motståndare nerdömda i parterr, det gav Kornbakk chansen att slå sitt patenterade omvända livtag. Meritmässigt var han, jämte Mikael Ljungberg, Sveriges bäste brottare under 1990-talet.
OS-bronset i Barcelona föregicks av stor dramatik, i poolfinalen mot Polens Josef Tracz föll Torbjörn på fall sedan han slitit av ett ledband i en fot. Läkaren Harald Roos lyckades begränsa svullnaden men förklarade:
– Normalt klarar ingen att tävla med en sådan skada. Men vi har alla olika smärtgränser och i OS gäller andra regler.
Varpå Torbjörn gick ut och poängbesegrade kubanen Nestor Almanza, juniorvärldsmästare, och åkte hem med brons. Torbjörn tog också två EM-guld 1990 och 1997, vid EM i Poznan 1990 utsågs han till EM:s bäste brottare, EM-guldet var också Örgrytes andra genom tiderna, det första togs hem av Claes Johansson vid EM i Budapest 1913.
Vid 1997 års EM i finska Kouvola besegrade Kornbakk hemmafavoriten Marko Asell som vunnit OS-silver i Atlanta 1996. Torbjörn har sju SM-guld.
Hans ett år äldre bror Martin Kornbakk var också framgångsrik på brottarmattan, med både VM och EM-silver och fem svenska mästerskap i 68 kg-klassen.
Torbjörn Kornbakk var även förste svensk som brottades som proffs i tyska Bundesligan. Han bor i dag i Sävedalen och arbetar som kiropraktor.
KÄLLA: Olympiaboken