Den allra största backhoppare Sverige haft genom tiderna, han var den förste svensk som kunde konkurrera med norrmännen i deras specialgren. Från början var namnet Eriksson, han tävlade då för Selånger SK.
Snart kallade man honom kort och gott bara Selånger. Det slutade med att han 1939 bytte namn. I OS i Garmisch-Partenkirchen 1936 hoppade han längst i båda omgångarna, men domarna gav Birger Ruud högre stilpoäng och det avgjorde kampen om guldet. Men Selångers silvermedalj är den främsta framgång en svensk backhoppare haft i olympiska spel.
Den största segern tog han som 32-åring uppe på Holmenkollen 1939. Då han slog hela världseliten, det vill säga alla norrmän med bröderna Ruud och Reidar Andersen i spetsen. Det var en seger som gav eko. Vid prisutdelningen fick Selånger ta emot Holmenkollenmedaljen, norsk idrotts finaste utmärkelse, som förste utlänning. Senare samma år belönades han även med Bragdguldet (SvD).
Vid OS i såväl Lake Placid 1932 och Garmisch-Partenkirchen 1936 var han svensk fanbärare och är därmed den ende svenske vinterolympiern som förärats detta uppdrag två gånger. Åren 1931, 1933 och 1934 tog han VM-brons i backhoppning, han vann totalt tolv individuella SM-guld – åtta i backhoppning, tre i nordisk kombination och ett i slalom. Han är verkligen en av svensk skidsports stora genom tiderna.
KÄLLA: Olympiaboken