Sven-Åke Lundbäck

Sedan varken VM 1974 eller OS 1976 blivit några höjdare såg det ut som Lundbäck skulle få nöja sig med OS-guldet 1972. Men så kom den formidabla uppvisningen på femmilen i Lahtis 1978.
Sven-Åke Lundbäck växte upp i lilla Siknäs söder om Kalix. Han tävlingsdebuterade vid 16 års ålder sedan familjen flyttat till Luleå.
1971 började karriären ta fart på allvar. SM-guld på tremilen i Skellefteå på rekordtid, vilket då även var Norrbottens första SM-guld på 31 år. 1972 vann han OS-guldet på 15 kilometer med en marginal av 32 sekunder. Sedan följde tio löpare inom en tidsrymd av ytterligare 32 sekunder. Efteråt har han sagt att han ”redan efter några hundra meters åkning kände att detta var hans dag”.
Dessvärre blev han förkyld efter loppet och kunde inte göra sig själv rättvisa i stafetten och vad värre var: han tvingades avstå femmilen.
Skador och sjukdom började spöka och det var först 1975 som Sven-Åke var i form igen. Tyvärr tappade han året därpå formen just inför OS. Både före och efter tävlingarna i Seefeld var han i strålande form, då han bland annat vann Holmenkollens femmil 1,12 minut före Juha Mieto.
1978 var tveklöst Sven-Åke Lundbäcks bästa år med två VM-guld (stafett och 50 km). Han segrade i tolv av sina tjugo tävlingar innan VM. I stafetten gjorde han en suverän förstasträcka och han disponerade femmilen perfekt. Han gick ut lagom hårt och kom starkare och starkare och hade vid fyra mil koppat greppet, en minut före tvåan Beljajev, Sovjet. Segermarginalen blev 51 sekunder.
Avslutningsåret internationellt (1981) innebar inte bara seger i Vasaloppet utan i hela långloppscirkusen. Han vann Marcialonga i Italien, Transjurasienne i Frankrike och Birkebeinerloppet i Norge.
Totalt vann han tio individuella SM-guld i karriären, samt den totala Världscupen 1978.
Han är gift med skidåkaren Lena Carlzon-Lundbäck och dottern Emma har vunnit JSM på skidor. Under alla år har blivit kvar i Norrbotten och jobbat som gymnastiklärare, idrottsledare inom Norrbottens skidförbund och givetvis Bergnäsets AIK.
KÄLLA: Olympiaboken