Thorsson var en kantspelets produktutvecklare. Målmedvetet och innovativt slipade han på sin skotteknik och många blev genom åren de målvakter som, ofta generat leende, överlistades av den finurlige östgötens studsar, skruvar och knorrar. 557 mål blev det på 237 landskamper och utöver de tre olympiska andraplatserna (1992: 6 matcher–25 mål, 1996: 5–30, 2000: 5–13) så var den listige högersexan även med om att till blågult säkra 2 VM-guld, 1 -silver, 2 -brons och 3 EM-guld. Thorsson var med även i truppen till OS 1988 men fick aldrig spela.
Spela började han annars i Risbrinkspojkarnas IF i hemstaden Linköping, där han efter en utflykt till IFK Karlskrona även representerade IF Saab/ HF Linköpings Lejon. Utomlands blev det VfL Bad Schwartau (1 cupseger), AS Papillon Conversano (2 italienska ligatitlar) och SG Flensburg-Handewitt innan han återvände till Sverige och då till Hästö IF, där han så småningom även blev tränare.
KÄLLA: Olympiaboken