Otto Nilsson var en kastartalang, som dock mestadels fick stå i skuggan av sin store kollega från hemstaden Göteborg, Eric Lemming.
När Nilsson nådde sin största idrottsframgång, ett olympiskt brons, var historien den vanliga. Lemming tog 1908 hem OS-guldet i spjut i viss särklass med 54,83 m, drygt fyra meter före Norges Arne Halse (50,57). Bakom toppduon fick Otto Nilsson upp 47,10 m och bärgade därmed hem bronset före inte mindre än fyra jagande finländare.
Otto Nilsson blev elva gånger individuell svensk mästare: fem gånger i kula, fyra i diskus och två i spjut. Trogen sin tids idrottsideal tävlade han flitigt i många andra idrotter förutom friidrott. Exempelvis i tyngdlyftning, brottning, fotboll och simning.
KÄLLA: Olympiaboken