Niklas Jonsson är framför allt känd för två händelser under sin karriär. Den första är kollapsen på startsträckan i VM-stafetten på hemmaplan i Falun 1993. Den andra är hur han på kungadisciplinen 50 km höll på att knäcka självaste Bjørn Dæhlie i Nagano 1998.
Sverige hade under mitten och slutet av 90-talet hamnat i en rejäl dalgång. Lillehammer 1994 var första spelen utan längdmedalj och fyra år senare såg vi även ut att bli lottlösa i Japan. Men då, på spelens sista dag, slog Jonsson överraskande till. Föret för dagen var tungt, mycket tungt, Niklas gick ut med nummer två och Dæhlie med nummer tre. Svensken startade optimistiskt och drog inledningsvis ifrån norrmanen, som dock efter hand ökade tempot och var i rygg på Jonsson efter 21 km. Svensken, som var erkänt god hängåkare, hade inga problem att ta rygg och kampen om guldet stod sedan dem emellan. Vid 47 km gjorde Niklas sitt första ryck, han fick ett par meter och med två km kvar var Bjørn Dæhlie helt slut. När de kom in på stadion ledde dock Dæhlie med 16 sekunder, avståndet krympte snabbt och i mål på stapplande ben säkrade han guldet med åtta futtiga sekunder. I mål var Jonsson oförskämt fräsch medan Dæhlie länge låg utslagen, okontaktbar för omvärlden. Jonsson tog sammanlagt två individuella SM och ett i stafett. Efter karriären jobbade han en period som expertkommentator på SVT.
KÄLLA: Olympiaboken