På morgonen den 18/11 2004 drog en chockvåg genom Sverige, brottaren Mikael Ljungberg hade påträffats död vid Mölndals sjukhus. Några timmar senare bekräftades av familjen att Mikael tagit sitt eget liv. Nu följde en intensiv debatt om idrottsförbunds och klubbars ansvar efter karriären, men några svar på varför Mikael Ljungberg, med fem tunga internationella titlar, valde att avsluta sitt liv kommer aldrig att ges. 7 år gammal följde Mikael med storebror Jonas till Mölndals BK:s träningar, han var astmatiker och läkare avrådde från träning. Mamma Gudrun och pappa Jan lyssnade inte. Som tonåring hamnade Mikael i Örgryte där tränaren Axel Berglund kom att forma en världsstjärna. 1993 blev förre förbundskaptenen Leo Mylläri personlig tränare för Mikael, ett samarbete som blev guld värt, för Mikael och svensk brottning.
Det stora genombrottet kom 1993 med VM-guld i Globen där Mikael poängslog ryssen Ibragim Sjochalov, 6–1, i finalen i 100 kg-klassen. När Ljungberg lyfte upp ryssen i ett omvänt livtag, höll honom i sina armar och kastade honom i mattan var jublet öronbedövande. Kung Carl Gustaf var prisutdelare och Mikael Ljungberg var namnet på alla läppar.
Under 1995 var Mikael obesegrad, han vann både VM och EM, men vid Atlanta-OS 1996 fick han nöja sig med brons.
I Sydney fyra år senare blev Ljungberg en rikskändis, i finalen poängbesegrade han David Soldadze, Ukraina, kastade Leo Mylläri i mattan och sprang runt med den svenska flaggan, en klassisk svensk idrottsbild. Han utsågs till ”Årets Göteborgare” 2000 och var flitig gäst i olika TV-program. Mikael Ljungberg hade flera sidor, vinnarskallen på brottarmattan, men också en mer känslosam och grubblande sida. Redan i mitten av 1990- talet hade han reagerat mot det meningslösa våldet i samhället och inlägget ”Öppet brev till Idrottssverige” startade en debatt som resulterade i ”Landslaget mot våld” med honom själv som affischnamn.
OS-guldet i Sydney blev också Mikaels sista tävlingsmatch, efter hemkomsten skadade han höger axel under ett träningspass. Efter två tidigare operationer i samma axel var karriären nu över. Hans facit blev 17 internationella mästerskap, från VM i Rom 1990 till OS i Sydney 2000. Hans meritlista, ett OS-guld, två VM-guld och två EM-guld, VM- och EM-brons samt åtta SM-guld gör honom till en av Sveriges främsta genom tiderna.
OS-guldet i Sydney var Sveriges första i brottning på 48 år, i Helsingfors 1952 tog tre brottare guld, Axel Grönberg, Olle Anderberg och Viking Palm. Mikael Ljungberg nobbades märkligt nog av av SvD:s bragdjury, men inte av dåvarande kronprinsessan Victoria, Mikael Ljungberg var hennes stipendiat 2001. Hösten 2001 gav Mikael Ljungberg ut självbiografin ”Mjuka drömmar– hårda mål” vars innehåll gav en helt ny bild av personen Mikael Ljungberg än den vi lärt känna och hylla på brottarmattan.
KÄLLA: Olympiaboken