Johan Richthoff

Som son till en fiskare, i en syskonskara av sex, och uppväxt vid vattnet i Limhamn, fanns inget som talade för att Johan Richthoff skulle bli en av svensk brottnings största personligheter. När Kärnans brottningsklubb bildades övertalades den storväxte fiskarsonen, 198 cm lång och 115 kg tung, att starta i en mindre tävling. Johan hade prövat fotboll i IK Urania i Limhamn, men sjön och fisket var det stora intresset, det var framtiden för Richthoff.
Men i Kärnan sågs Richthoffs möjligheter på brottarmattan som mycket stora, och hösten 1924 inbjöds Richthoff att möta Frankrikes olympiamästare från Paris, Henri Deglane. Efter fyra minuters brottning låg fransmannen på mattan och efter ett par nya kast var den store skåningen ny publikfavorit på Cirkus i Stockholm. Då förklarades att Deglane var professionell (!), det gjorde Richthoffs bedrift än mer märklig, uppmärksamheten blev enorm.
Vägen låg utstakad för fiskarsonen och både i Amsterdam 1928 och i Los Angeles 1932 vann Richthoff OS-guld i den fria stilens tungvikt +87 kg. 1930 tog Richthoff dubbla EM-guld, grekisk-romersk stil och fristil, han belönades med Svenska Dagbladets bragdmedalj, som förste brottare någonsin.
Richtoff fick snabbt smeknamnet ”Snövit” efter sitt blonda hår, och när den amerikanska proffsbrottningen lockade med kontrakt efter OS-guldet 1932 döptes Richthoff om till ”Den vita valen”. På mindre än ett åt gick han 100 matcher som professionell fristilsbrottare, vann 92 och brottades oavgjort åtta gånger.
Det var för mycket show för Richthoffs smak och 1933 var han tillbaka i Sverige, han fortsatte att tävla och resa i Europa som professionell tills fyllda 49 år. Han gick totalt över 500 matcher, men var aldrig fallbesegrad. Johan Richthoff hade en stark gudstro och var aktiv inom Missionsförbundet och nykterhetsrörelsen. I Norge presenterades han vid en tävling som den ”Brottande biskopen”. Under sina resor besökte Johan Richthoff gärna muséer och han skaffade sig en bred kulturell kunskap. Han sjöng i sällskapet Sångarbröderna, han var en hängiven schackspelare och han underhöll ofta med egna historier och dikter, ibland på bygdemål. 1937 gav han ut en memoarbok, ”Flygande tackling och platt fall”.
Han beskrivs som en mycket godhjärtad och generös människa – en levnadsfilosof som blev en av brottningens största i alla bemärkelser. Det osannolika med Johan Richthoff är att han började med brottning nyss fyllda 24 år, därtill övertalad av en entusiastisk ledare i BK Kärnan.
KÄLLA: Olympiaboken