Hjalmar Johansson

Guldmedaljör i London blev till Stockholm inflyttade Hjalmar Johansson, han utbildade sig till sjukgymnast och fanns all ledig tid i Strömbadet.

Han tävlade också i simning, tyngdlyftning, brottning och friidrott, han OS-debuterade i Atens extraspel 1906 i stående längd (2,69 meter), han ingick även i Sveriges lag på 4x250 meter (femma), och var på sjätte plats på 100 m frisim och i höga hopp. På vintertid testade Hjalmar backhoppning i den nya hoppbacken, byggd på 1890-talet, vid Fiskartorpet vid Ladugårdsviken.

Hjalmar reste hem från London 1908 med två guldmedaljer, dels det olympiska guldet, dels Kungliga Engelska Livräddningssällskapets guldmedalj sedan han under tävlingen räddat livet på engelsmannen George Cane. Denne slog i huvudet vid landning och sjönk medvetslös mot botten av floden Themsen vid simhoppsanläggningen, White City Stadium. Hjalmar uppfattade situationen blixtsnabbt, dök efter och hämtade upp Cane till vattenytan.

Favorit i tävlingen var amerikanen George Gaidzik, han toppade efter kvalet men diskades efter att ha tagit emot otillåten coaching av en lagkamrat. Efter protest fick Gaidzik trots allt hoppa i finalen, men var skakad efter all uppståndelse och slutade på femte plats – efter fyra grabbar från Strömbadet.

Hjalmar Johansson tog även silver i Stockholm 1912, han hade då utvandrat till USA där han försörjde sig som sjukgymnast.
KÄLLA: Olympiaboken