Drakenberg utvecklades till en värjfäktare av världsklass under en lång vistelse i Frankrike. Den kraftfulle men ändå tekniskt skicklige svensken fick där under kunniga lärare spetsa sina kvaliteter. Ambitiöse Drakenberg fick i Frankrike, för sitt metodiska och analytiska sinne, smeknamnet ”fäktningens Lacoste” (René Lacoste, tennismusketör med metodiken som adelsmärke).
Stockholmaren, med Föreningen för Fäktkonstens Främjande som första klubb, var som bäst i mitten av 30-talet. 1935 vann han överraskande EM-guld individuellt i Lausanne. Drakenberg var i storslag med sina skickligt utförda motanfall och hade säkrat guldet redan två matcher från slutet. För prestationen tilldelades han Svenska Dagbladets Guldmedalj.
Även i Berlin-OS gjorde Hans väl ifrån sig. Problemet var att Italiens lag hade hittat toppformen. Det var Italien som placerade sig före Sverige i lagtävlingen och tre italienare toppade den individuella värjtävlingen före just Drakenberg.
Hans Drakenberg tog i EM förutom det individuella guldet 1935, brons individuellt 1934, lagsilver 1935 och lagbrons 1933 och 34. Dessutom VM-brons i lag 1937 och 38.
Drakenberg var malmöit vid tiden för sitt OS. Det var också i den skånska huvudstaden han slutade sina dagar.
KÄLLA: Olympiaboken