Gunnar hade en egen stil, stor, stark och karismatisk samt en hukande kropp och bred armföring. Han skrev svensk idrottshistoria 1921 i Köpenhamn då han blev vår första individuella världsmästare på landsväg. Gunnar fortsatte sedan att tävla en bit över 30-årsåldern han blev bland annat individuell fyra vid VM i Liverpool 1922 och fyra i OS i Paris 1924. Sedermera blev han kassör och vice ordförande i Upsala CK. Under sin karriär tävlade han i tur och ordning för IK Aros, Västerås, IFK Västerås, Västerås CK och Upsala CK. Nationellt vann han tre SM-guld, varav två individuella segrar i Mälaren runt (1924–25).
Som 16-åring började Gunnar tävlingscykla i sin hemstad. Som 20-åring blev han fyra i Mälaren runt 1914, tre år senare blev han tvåa, men slutade tävla 1918 då han gifte sig. Hösten 1920 övertalades han dock av sina lagkamrater att göra comeback i DM, där han överraskande vann både 10 km och 100 km. Efter dessa triumfer satsade han för att kvalificera sig till det första amatör-VM:et.
Gunnar hade den lilla tur som en idrottsman ibland behöver. Han hade förmodligen inte blivit uttagen om inte 1920 års olympiamästare, Harry Stenqvist, skadat sig strax före VM-resan. Vid VM i Köpenhamn hade det dock kunnat slutat riktigt illa. Cirka två mil in i loppet stötte han på ett vägarbete, några arbetare kastade ut en stock på vägen precis när Sköld skulle passera. Gunnar berättade efteråt: ”Jag kom precis när stocken landade på vägen. Blixtsnabbt gjorde jag ett lyft med framhjulet och bakhjulet följde med av bara farten.” Med tre mil kvar av loppet var han nära att bryta igen då han blev attackerad av en stor ilsken hund. Sköld igen: ”Det var nog hundens förtjänst att jag vann, jag har aldrig blivit så rädd i hela mitt liv.” Efter segern åkte han uppe på taket på en droskbil till stadens centrum. Vid Rådhusplatsen togs han ned från taket och cyklade till Berlingske Tidenes redaktion, där han på balkongen fick en segerkyss av dåtidens stora skådespelerska Karin Molander. När han väl kom hem till Västerås fördes han från järnvägsstationen i gullstol genom Vasaparken.
Efter avslutad karriär och sejouren i Uppsala flyttade han tillbaka till hemstaden och öppnade en sportaffär.
KÄLLA: Olympiaboken