Tvillingbröderna Eric och Wilhelm Carlberg, söner till länsveterinären Gustaf Carlberg och dennes hustru Vilhemina (född Rydell), föddes i Karlskrona. Pojkarna blev faderlösa vid 12 års ålder och Eric kom att satsa på den militära banan (kapten 1917). Via Norra Skånes infanteriregemente kom Eric till Vaxholms grenadjärregemente, där han sammanstrålade med Vilhelm.
Vilhelm (se nästa sida) kom att få de bästa individuella OS-resultaten av bröderna, men Eric gjorde några anmärkningsvärt fina prestationer lagmässigt. De kom 1912 i hemma-OS, men redan 1908 erövrade Eric sin första medalj, då Sverige blev tvåa bakom Storbritannien i minatyrgevär lag liggande. I ett jämnt skjutande svenskt fyrmannalag var Eric sämst (180 poäng); bäst var Vilhelm (187).
Fyra år senare i skyttetävlingarna vid Kaknäs stod Eric Carlberg för ett par avgörande insatser. I duellpistol lag var han näst bäste svensk med sina 287 (främsta resultat, Vilhelm 290). Sverige (120 träffade tavlor och högst totalpoäng) vann en ganska säker seger med Ryssland (118) på andra plats. Övriga i laget var Johan Hübner von Holst och Paul Palén.
Tillsammans med von Holst blev Eric framgångsrikaste svenskar i lagtävling miniatyrgevär 25 meter. Deras 238 var hela tävlingens bästa resultat. Bara fyra lag ställde upp och Sverige (925) utmanades egentligen bara av Storbritannien (917). Det svenska laget kompletterades av Vilhelm Carlberg och Gustaf Boivie.
Eric Carlberg, som i Stockholms-OS även tävlade i fäktning och modern femkamp, fyllde på sin medaljsamling med ytterligare två lagmedaljer: silver i både miniatyrgevär 50 m och fripistol. Åter gjorde Eric fina insatser och var tvåa bland de blågula.
Hela 28 gånger dyker Eric Carlberg upp i de olympiska resultatlistorna.
Den rastlösa energin bakom siffrorna kan också märkas i yrkeslivet.
Carlberg kom att tillbringa många år i Persien/Iran. Där utbildade han och blev chef (överste) för gendarmeriet i Kasvin (Qazvin). Senare klev han in på den diplomatiska banan och var i Teheran både svensk (1930–35) och finsk (1935–58) generalkonsul.
När han återvände till Sverige bosatte Eric sig i Stockholm, där han också kom att avlida 83 år gammal.
KÄLLA: Olympiaboken